Tillbaka till vardagen igen efter vår årliga greklandstripp. Som vanligt har vi haft tre härliga veckor i övärlden. Vi har mött så många underbara människor som t.ex. Vaggelis som visade oss kyrkan Georgios Valsamitis på Amorgos, mannen på Schinoussa som lånade ut sitt parasoll till oss (det tog honom en halvtimme att montera upp det och förankra det i klippan) och så Eleftheria som vi bodde hos på Santorini (kanske den mest gästvänliga och generösa värdinna vi någonsin mött), jaa...listan kan göras lång!
Men sedan finns det ju möten man helst vill glömma:
En förmiddag när vi hade vandrat till Maltezi var där alldeles folktomt, förutom kvinnan som gick precis framför oss (vi var två personer). Hon satte sig på en bänk under taket och vi stannade en liten bit därifrån och skulle just lägga ut våra bastmattor.
-Där tänkte jag ligga, sa hon.
-Jaha...
-Ja, och jag var här först!
Vad svarar man på det? Man blir alldeles mållös. Stranden var alltså tom och det fanns gott om plats till damen i fråga och hennes sällskap som skulle anlända med badbåten. Vi har varit på Amorgos nästan varje år sedan -97 och för varje år blir det fler och fler landsmän där, och inte gör väl det någonting så länge vi kan vara vänliga mot varandra.
