[Ylva A]

Månaden inleddes traditionsenligt med en tripp till norra sidan av ön. 1:a maj med fisksoppa i Móchlos tillsammans med hundratals greker och en del vilsna turister (som inte hittade matplatser) är en utmärkt start på månaden. Ylva ringer alltid i förväg och vi får alltid ”honnörsbordet” av Georgios på Taverna Kochilía.

Dagen därpå var det dags att hämta Ylvas systerdotter Helena med make Ola vid Heráklions flygplats. De hade önskat att se Knossós under sin lediga vecka och vi passade på att genast uppfylla deras önskemål. Själva stannade vi utanför, eftersom vi sett Knossós så det räcker (och blir över). Slående var att det närliggande sjukhuset verkade mer populärt än den antika anläggningen. Turisterna hade nog inte börjat komma än. För att våra besökare skulle få se mer av Kreta, tog vi vägen tvärs över ön in i vindistriktet och stannade för lunch i Archánes. Det var smockfullt med besökare på torget och massor av poliser. De kvinnliga i högklackade skor! Varför detta pådrag? När gästerna vid långbordet bredvid vår taverna reste sig, fick vi förklaringen. Det var statsminister Tsípras som var på besök och lät sig villigt fotograferas. Denna vecka reste han runt på ön och propagerade inför EU-valet, vilket vi också kunde se på de grekiska Tv-kanalerna.

Kom hem till mig i mitt Sfáka,
nå´n dag jag bakat en kaka.
Jag blivit bedömd,
och även berömd.
Tsípras kom hit och fick smaka!


Under veckan som följde gjorde vi dagliga matkontroller på tavernorna i området, så jag var befriad från spisjobbet (och inga spisrosor fick jag).

Greker kan konsten att överraska. Påsken var nyss passerad, när en äldre man – årgång 30-talet – hejdade oss utanför Lidl och önskade oss ”många år”. Det tog några sekunder innan vi kände igen honom. Han brukade förr sitta på ”Posten” och vi hade några gånger samtalat lite längre med honom. Nu ville han berätta om sig själv. En broder och en kusin hade nyligen dött. Hustrun låg på sjukhus och han måste klara sig helt på egen hand. Ålderdomshem finns i Ag. Nicolaos för 400 € i månaden och då räcker inte pensionen på
600. Men han log så glatt, när jag sa ”Det är bättre att kunna klara sig själv och gå till Rosiljótis = ”Posten”.
En annan privat anläggning för åldringar (troligen utlänningar) finns vid havet utanför vår grannby Ferma. Den ser fantastisk ut – på avstånd!

En kväll blev vi uppringda av en advokat från Aten, som påstod att vi inte hade betalat våra räkningar. Ni kan förstå hur man reagerar! ”Vi har inte gjort nå´t fel och alltid betalat våra skulder”! När vi lugnat ned oss, kunde vi förstå att 2 räkningar från 2015 på 132 € inte blivit betalda till TV-företaget FortNet. Några räkningar och påminnelser hade vi inte fått. Om vi inte betalade skulden före kl. 14 dagen därpå, skulle fallet tas upp i domstol och vi behövde då en egen försvarsadvokat vilket skulle kosta många slantar! Det blev ett snabbt besök i butiken dagen därpå!

Anna, dottern till vår förste kretensiske kompis Nikos, har nu öppnat neurologmottagning i Ierapetra. Det känns fantastiskt att kunna samtala med henne på grekiska. Tänk om vi hade kunnat göra det lika lätt med Nikos. Annas kusinbarn Maria har jobbat inför de tre val som ägde rum den 26:e. Hon hade plats två på listan inför det kommunala valet. Även regionalval skedde. Efter en ny valomgång utnämndes 13 borgmästare på ön. Alla var män, så Maria lyckades inte.

Vi fick vänta länge detta år, men den 14:e kom sommaren. Hela månaden har varit befriad från den vanligen förekommande hårda nordliga vinden. Däremot har det kommit sand från Afrika. Den 21:a flyttade Pelagia och Georgios från kantinan bakom huset till altanen på framsidan. Den 26:e åt vi vår första aprikos.
Vårt numera stora träd ger oss c:a 1000 enormt goda frukter, som gläder inte bara oss utan vänner och grannar. Nu blommar också granat-äppelträdet, men inte lika rikligt som de olivträd, som finns runt vårt hus.

Våra amerikanska grannar har varit här på besök under två veckor. Dagarna var fyllda av träffar med myndigheter och företag, för att betala skatt och skuld. De sa att de ville träffa oss på kvällarna, men då var de aldrig hemma! Vi var också förkylda under denna period och vi ville inte överföra smitta till Mary, som under året varit svårt sjuk i cancer.

Nu har vi träffat ännu flera svenskar i området. Déspina från gymmet bjöd oss på en em-träff tillsammans med Jenny och Lotta. De är unga, gifta med greker och de har alla tre barn. Jäkla greker, som dränerar Sverige på snygga kvinnor! Trevliga var de också!

Samtidigt som Eurovisionfinalen sändes, hade två andra grekiska kanaler underhållning med traditionell grekisk musik och med kända artister. De hade betydligt högre kvalitet än ljusshowerna som visas i Sverige.

Det råder byggrusch i området. Det gäller både privathus i byn och hotell. Vid infarten till Koutsounári håller ”Club Robinson” på att bygga en jätteanläggning ned mot Long Beach, som ska stå klar nästa år. Naturligtvis med helpension och med tyska som huvudsakligt språk. Det känns lite konstigt, eftersom det detta år verkar vara färre turister. Det ena av byns jättehotell öppnade inte förrän den 1:a juni.

Albanerna i byn är avundsjuka på bonussonen Akram. ”Du tar alla jobb från oss”, säger de till honom. Jobbar gör han också från 7 på morgonen till 20.30 på kvällen nästan alla dagar i veckan. Inget uppehållstillstånd i sikte!

Månadsbreven fortsätter. Jag tänker inte sluta skriva, för hur skulle jag annars komma ihåg vad som hänt! Jag ångrar bara, att jag inte började skriva direkt vid husköpet. Nu har det redan gått 25 år och jag känner mig fortfarande lika ung, men bara till sinnet!

Nu är det snart dags att resa mot norr! Ha en bra sommar önskar

/ Jannis