Jag har nåtts av den mycket tråkiga nyheten att Taverna Glaros på Agathonissi har stängt. (Tack Birgitta för informationen, även om den är sorglig.) Det är inte många av er som berörs av den nyheten, men för oss som älskar den lilla ön är det… tja, en smärre katastrof. Jag vet att det finns värre saker i världen, som kriget i Ukraina. Men i det lilla är detta inget annat än sorgligt.
Taverna Glaros var inte en vanlig taverna, det var en institution. Det var som ett grekiskt vardagsrum där alla på den lilla ön satt någon gång varje dag eller kväll. Inte bara för att äta, här kunde man bara sitta, kanske spela tavli (backgammon), babbla med andra gäster, glo på den meditativa utsikten, läsa böcker eller bara vara, att stressa ner.
Ett år när vi haft en hektisk vinter och ett extremt behov av lugn och ro, kort sagt så behövde vi semester, men inte vilken semester som helst, vi behövde Agathonissi-semester. Så vi bokade en resa till Samos och tog första bästa båt till Agathonissi, där Jannis och Voula tog hand om oss, och några minuter senare var stressen ett minne blott.
Så mycket god mat vi har ätit här. Så många böcker vi har läst här. Så många fina möten med folk från hela världen vi har upplevt här. Så mycket roligt vi har haft här. Allt tack vare de fantastiska ägarna Jannis och Voula! Nu har de skilt sig och tavernan är ombyggt till enkla rum att hyra.
Ni som har varit på Tilos och suttit på Omonia vet vad jag talar om. Om Omonia på Tilos skulle stänga skulle jag börja gråta, men på Tilos finns det alternativ, det gör det inte på Agathonissi.
När vi kom till Agathonissi första gången var det kärlek vid första ögonkastet, inte bara för det vi såg utan också för vad vi kände inom oss. Första dagen kändes som ett enda stort välkomnande, som om ön och öborna väntat på oss och våra reskamraters ankomst i hundratals år.
Tack för att du har funnits Taverna Glaros!
Så här såg Taverna Glaros ut innan de stängde. Vila i frid
Fler bilder finns här.