Det finns massor av trevliga vandringar som inte är så krävande. Själv fick jag diagnosen "löparknä" två veckor innan jag åkte, så jag var lite tveksam själv. Jag fick också betala för min klättring upp på Karphi, när jag två dagar senare skulle ge mig på Psiloritis fick jag bryta med en och en halv timma kvar, då hade jag snedbelastat mina stackars ben så att jag nätt och jämt kunde ta mig ner igen.
Men där ligger ändå min rekommendation till dig. Inte Psiloritis, det är en vandring på runt fyra timmar upp och tre ner, men uppe på Nidhaplatån. Stillheten var rent bedövande, "serenity" är det engelska uttryck som bäst fångar upplevelsen att stå där omgiven av bergen, med en grön slätt som breder ut sig framför ögonen. Vägen upp, förbi Anogeia är hänförande, och här kan man stanna till lite varstans och traska runt bland buskar, träd och fårflockar. Lite bilder härifrån med:
