[UlfWiman]

Det som inte fick plats.

Nu till en nyhet om mig själv!
Jag har åter fått sjukhussjukan i repris. Den drar sig så långt tillbaka som 2003 i ursprunget, och jag trodde i min enfald att den var fixad. Återupplevde den 2007 på Xania hospital och for till Sverige igen.
Tillfixad med en massa antibiotika och förhoppningsvis frisk igen.
–Trodde jag!
Startade om igen för lite över en vecka sedan med samma symtom. Börjar med att tappa skinn (trampdyna, häl) och därefter kött på den ena foten (höger). Denna gång lite högre upp vid fotknölen ungefär.
–So, here we go again!
Reseförbud enligt min läkare om historien inte ska upprepa sig.
Med historien menar jag då hemskickad till Sverige som obotlig (halvt lik) enligt doktorerna (obducenterna) på Xania hospital. Jag vill inte uppleva det igen då ingen vet var det slutar. Det höll på att sluta illa (2m under jord) men löstes vid hemkomsten även om jag var isolerad en längre period.
Direkt för foten finns det ett alternativ.
–Cut it off!
–Hur kul låter det?
Rullstoll resten av livet och Kreta som en rosa dröm. Jag vill inte låta negativ utan trampar bara på bromsen.
–Kapa foten?
–Har man då löst problemet?
Knappast då enligt min kunskap om sjukdomar så finns resten kvar i kroppen.
–Okay, kapa huvudet så är problemet löst!
Det känns ”obra” i min norrländska själ och jag tror den kretensiska sidan håller med.
Så just nu till botten av problemet, och jag hoppas det finns en lösning.
–Fix my body!
–Yes please!
Jag hade tänkt försöka hitta en resa tillbaka i höst till ett lågt pris, men blev nerslagen i skoskaften tack vara detta. Detta är mina ”downs” och jag hoppas på förståelse för detta. Sedan försöker jag skriva mig ur detta.

Frågar inte Gud om råd utan köpslår men Djävulen i stället.
Detta ur en syndares djup.

Uffe