Haha, Masse!
Bästa att aldrig lämna i bara kallingarna
Drar mig till minnes en pinsam situation. För en många herrans år sen, var jag kallad till en anställningsintervju. Jag satt där i nervös väntan i foajen, tills en parant sekreterare, kom ut och meddelade att direktören tar emot nu.
Nervös och torr i mun, äntrar jag rummet och kraxar fram en hälsning, till den kostymklädde direktören, bakom sitt stora skrivbord.
Plötsligt känner jag ett motstånd, som att någon höll fast mig och sen ett otroligt brak!
Det visade sig att jag fastnat med min tröjärm i kanten på en jättelik anslagstavla, som släppte från sitt fäste och åkte i golvet. Ramen sprack och det virvlade papper i hela rummet
Jag började smått panikslagen att samla ihop papper och frågade vädjande till direktörn om jag fick gå ut och börja om. Vet inte om han uppfattade det dock, då han låg dubbelvikt över skrivbordet och gapskrattade!
Jag fick inte jobbet.
/Netwolf