Citat:
Ursprungligen postat av yannis
Och jag har något exklusivt!
En liten burk ROVÖGERNS surströmming från 2012. Rovögern/Rovångern är en liten by utanför Umeå. Inköpt för 100 kronor på Bondens marknad förra året.
Denna surströmming producerades i totalt 450 burkar, varav jag har EN.
Synd bara att inte Arne äter surströmming, så jag får inta den själv. På stugsista (nu på lördag). 
Birgitta.
|
Oj Birgitta! Låter som en höjdare. Stor synd och skam att du ska behöva sitta ensam med sådan läckerhet. Hade gärna gjort dig sällskap när nu maken trilskas trots sådana godsaker, men resan blir tyvärr alltför lång. Men det blir ju desto mera till dig, så njut och ha det gott!
Citat:
Ursprungligen postat av sjöborren
Lovar att du inte blir besviken. Och eftersom burken bara innehåller honor och jag gillar rommen (behöver inte leta). Och Harald Jensen är en man ska jag lägga på minnet ...  Jag menar skriva upp.  ) |
Dina ord gjorde att frestelsen blev för stor. Åkte idag iväg till butiken och beställde tre burkar för leverans nästa vecka. Hu så dyra! Men smakar det så kostar det. En av burkarna kommer vi att unna oss i höst tillsammans med lite Kallax och Röda Ulven, men de två återstående ska jag försöka hålla fingrarna ifrån till nästa år.
Citat:
Ursprungligen postat av Arne
Nu blir det en förändring! Vi far ut till Stugan på Skäret först på söndag. Hustrun har förmält att hon avser äta surströmming nu på fredag här hemma i huset. Ve och fasa.. Nåväl, detta får man taga utan appell.
Surströmmingen tillkomm under senmedeltiden. Orsaken var att salt på den tiden var dyrt. Kustbefolkningen i övre Norrland hade i princip obegränsad tillgånt till strömming, men hade svårt att lagra densamma.
Man kom då på att med en mindre saltmängd kunna lagra strömmingen i trätunnor. En jäsningsprocess inleddes och fisken förstördes ej. Förvisso luktade det as ur tunnorna när fisken jäst färdigt, men ätbart var det ändock.
Nödmat med andra ord!
Arne
"Surströmming är Djävulens föda"
|
Tack för intressant historik Arne.
Synd att du inte kan njuta av läckerheterna. Av mångårig erfarenhet (trots att jag är skåning) så har jag funnit att efter en kort stund kring bordet i goda vänners lag, så känner man alls inte av doften. Och smaken, som stark ansjovis ungefär, är då i mitt tycke mycket njutbar. Men jag inser ju att om inte Birgitta som är på plats kan övertala dig, så lär ju inte jag heller kunna göra det.
Förvisso är det dock så, att om din avslutning ovan är riktig, då är vi många som riskerar att få horn i pannan framöver.
Denna förtjusande rätt introducerades för mig för många år sedan av norrländska vänner. Som destillerat tillbehör trakterades då mycket goda droppar av lokalt norrländskt fabrikat, inhandlat i norrländsk systembolagsbutik. Det bar namnet "Krutrök". Jag har senare vid några tillfällen efterfrågat detsamma på systembolaget, men den tycks inte längre finnas i sortimentet. Synd! Kanske går det lika bra med ouzo?
Masse