[AndersK]

Jag håller helt och hållet med dig, Masse, förutom det du nämner i sista meningen. Vinnare och förlorare eller den som gjort rätt eller fel är ju - som alla förstår oerhört komplicerat att komma fram till. Det blir som om vi på ”läktaren” under pågående tid och efter slutsignal ska sitta och avgöra en djupt allvarligt spel mellan en allvarlig sjukdom och dess påverkan på människan. Och vi som inte besitter något djupare kunskap om allt det som i varje skede pågår och varför.

På sätt och vis är det en ovärdig att ställa det ena mot det andra i ett skede då jag är helt övertygad om att alla länders regeringar, myndigheter, sjukvårdsorganisationer, polis - ja, hela samhället gör sitt absolut bästa för vårt bästa och utifrån sitt lands förutsättningar. Misstanken om det motsatta måste minst sagt bevisas.

Det är också ovärdigt mot alla som drabbats eller drabbas; de som dött en för tidig död, de som flämtar efter luft, anhöriga, personer i karantän, osäkra företagare som bl.a. tvingats permittera och/eller varsla personal, arbetstagare med oviss framtid, människor som redan tidigare levde under knappa ekonomiska förhållanden, barn och unga som undrar och skräms över ovissheter - för att nämna några berörda.

Påtagligt är att min bild av vad som händer i många delar inte överensstämmer med det som uttrycks i massmedia. Dess sökande efter avvikelser från det normala känns olustigt och fyllt av sensationslängta. Jag upplever i min omgivning istället en mycket hög grad av lojalitet och givetvis ett antal djupt olyckliga undantag - något evigt och oavsett landsgränser förekommande. Här har valet fallit på att hantera dessa i ”normal” ordning och undvika att bli styrande.

Jag vi inte att detta ska uppfattas som något nedsättande gentemot tidigare inlägg. Däremot en vädjan om att vi alla behåller vår vanliga sans och balans under en svår tid och då vi verkligen behöver varandra.