Jag såg (också) Sacharon-filmen och tyckte att den var både fin och rörande... Så många förhoppningar och förväntningar från båda sidor och så ansträngt när situationen var så riggad som den var!
Apropå kräsenhet och utflyttningar och allt annat: om man bara kan tänka sig att det inte måste vara "bygdens flickor" som stannar utan att det går lika bra med inflyttade damer så är det bara att vänta ut oss kräsna, (ofta) kattägande, karriärsklättrande, kunskapssuktande och klängfobiska (storstads-)kvinnor!
Åtminstone jag är trött på bio, brainstorming, bus, benchmarking och balkonger.
Önskar enkelhet och utsikter.
Och gärna en och annan välsignelse.