Minns min ungdoms midsommar. Barfota och tyst, för att inte bryta magin, klättrade jag över sju gärdsgårdar, plockade sju sorters blommor som jag lade under kudden för att sen drömma om mannen jag skulle komma att gifta mig med. Kan idag inte minnas att jag någon gång drömde om en snickarprins …men det är trots allt mer än femtio år sedan.
Idag skulle jag inte utsätta mig för för något liknande. Inte för jag oroar mig över benskörhet - har vid flera tillfällen missat trappsteg på väg ner från övervåningen. Men bara tanken på att behöva kravla mig över gärdsgårdar, om man över huvud taget hittar någon, kanske landa bland: fästingar, brännässlor, mördarsniglar eller vildsvin, gör att blodtrycket stiger.
För kvinnor i min ålder tror jag att det idag räcker det med att kliva över sovrumströskeln sju gånger, sätta några blommor i en vas på nattduksbordet och boken Femtio nyanser av honom under kudden - garanterat fästingfritt.
(Denna reflektion gjordes för några år sedan.)
Trevlig midsommar!
