[AkeP]

Några positiva minnen från resor till Grekland från 1975 till 2018. Del 2.

Av alla öar som vi besökt har de allra flesta gett oss bestående, positiva minnen. De fåtal negativa upplevelserna har vi förträngt. Här kommer fler positiva minnen utan tids- eller rangordning.

Aten
På 80-talet gick vi tillbaka till hotellet i centrala Aten på kvällarna utan att känna rädsla för överfall eller rån. Vi var väl naiva, men det gick bra.
i de ljumma kvällarna satt vi några gånger utanför amfiteatern Herodos Atticus och tjuvlyssnade och njöt av pågående koncerter.

Kos
Vi bodde på Achilleas med havsutsikt. Vi frågade värden om vissa böcker (grekisk kurslitteratur till Christina) fanns till salu i Kos stad. Han sa snabbt att ”det fixar vi”. Han engagerade sin son för att finna böckerna och det lyckades. Vilken service! Värden skjutsade oss också till färjan när vi skulle resa vidare. Vi fick inte beställa taxi!

Mytilini
Lägenheterna Pano Sto Kima alldeles vid stranden i Ag. Isidoros. Vi var de första gästerna där efter tillbyggnaden. Där var det fräscht och massor av eluttag (10 st.). Vi behövde inte krypa under sängarna för att hitta rummets enda uttag, vanligt i många andra rum.

Vi glömde en liten handväska av läder, tidigare inköpt för dyra pengar på Cypern, vid en vistelse i Mytilini stad. Någon vecka senare ”mellanlandade” vi på samma ö några timmar i väntan på en färja till Samos och uppsökte samma boende och där fanns väskan kvar med innehåll och allt.


Limnos
Stora portioner barbouni var de billigaste och bästa på alla semestrar.

Samos
Denna ö är vår ”hemö”. Vi bodde åtskilliga gånger hos Maria och Georgios på Sandalis Apts. I Pythagorion. Vi hälsades alltid välkomna med drycker och förplägnad. Om någon färja blev inställd kunde vi alltid komma tillbaka och disponera rummet till nästa färjas avgång. Utmärkt utsikt över klostret och delvis över Potokaki-stranden.

Ibland kom en flock getter ända fram till gräsplanen nedanför rummen. En tämligen sliten herdinna i lika sliten städrock lyckades styra flocken till vänster eller höger med enbart visslingar, rop och en och annan kastad sten. Hur bar hon sig åt?

Vi började ofta aftnarna på hamnkafé i Pythagorion och då ofta på Mougavi, ett litet ställe närmare piren där passagerarbåtarna lägger till. En ouzo innebar dryck i form av en miniatyrflaska (4 cl), en kanna vatten och en tallrik med oliver, fetaost, bröd och några salta småfiskar. Vi beställde utan is och bröd. Dagen efter och kommande dagar behövde vi endast sätta oss och den tidigare beställningen levererades på nytt och utan vår medverkan. Personkännedom?
På Dionysos strandtaverna, bortom piren med Pythagarosstatyn åt vi ofta lunch och i slutet av beställningen tillade jag: ”och en liten flaska ouzo”. Nästa gång behövde jag bara säga ”och…” då servitören snabbt kompletterade beställningen med den lilla flaskan ouzo (svindyrt literpris) vid kommande dagars beställningar.

Museet i Pythagorion, som det sades under de senaste 10-12 åren, skulle vara klart ”nästa år” blev äntligen klart för några år sedan. Väl värt ett besök.

Dryckesaffären vid taxistationen, inte den närmast hamnen utan butiken intill, har en manlig expedit som kan väldigt mycket om olika Samosviner och Ouzo från olika brännerier från många öar. Han föreläser gärna om dryckernas framställning och olika kvalitéer.

Patmos
Huston Kafé vid torget befolkades med stamgäster. Serveringen sköttes tidigare av två åldriga damer. Vid senaste besöket sköttes serveringen av en gammal dotter. Billig och utmärkt ouzo.

Astypalia
Efter en bussutflykt till Maltezana skulle vi ta bussen tillbaka men bussen hade motorproblem och gick inte mer denna dag. Vi ställde oss vid busshållplatsen och väntade ändå. Snart kom en bil vars förare erbjöd oss skjuts tillbaka på det lilla flaket. Inte heller denna gång var det tal om ersättning.

Agathonissi
Jannis och Voula på Pension Glaros, ett trivsamt par. Vi påminde Voula om talesättet ”huvudet upp och fötterna ner” som hon lärt sig på svenska av tidigare gäster som svar på frågan ”hur mår du?” Här åt vi fantastiska grillspett.

George´s taverna med getkött, en för oss ovanlig rätt som smakade förträffligt. Våra fördomar om getkött kom på skam.

Leros
I Pandeli har vi varit flera gånger och alltid ätit god mat. En gång beställde vi rödbetssallad som tillbehör varvid servitörens panna skrynklades. Han sågs strax ila iväg och köpte en burk Felix inlagda rödbetor i närbelägen minimarket.

Vi lokaliserade även Göran Schildts hus.


Flera och utförligare beskrivningar av flera våra resor återfinns under Resebrev.
Åke och Christina