[Monica P]

Så där ja, nya arbetsveckan inledd efter gårdagens förstamajledighet. Inga demonstrationståg här hos oss, men desto fler knytkalas med massor av utflyktande stadsbor, jo, vi bor ju "piso", som man kallar Vlychadia, alltså "bakom", fast vi ligger i framkant enligt mig.

Vår granne ovanför har en lämplig uteplats, och hennes barn har många kollegor och vänner, och i går var dom visst här, allihop. Jag räknade till tolv bilar nere på parkeringen. Alla kånkade grytor och kastruller och flaskor, och alla var på väldigt gott humör. Mer sånt!

Själv satt jag och försökte laga något med nål och tråd, men det var inte så lätt , både Grizoulis och Kokkinoulis skulle absolut ligga i knä. Men det var varmt och gott i skuggan, den första riktigt goa dagen för i år.

Byggarbetarna har idag burit upp såna där nät, jag menar armeringsjärn , till ska-bli-veranda-planet. En ranglig stege, kanske sex meter hög...en kille skickar upp grejerna , en annan tar emot. Inga hjälmar eller spikskyddsskor eller krafs... Om några dar ska betongen gjutas, via en "pressa", som en elefantsnabel som skickar iväg materialet direkt från cementbilen. Jag har sett det på andra byggen, ska bli intressant att se på nära håll.

Sen ska det torka/bränna/vad man nu säger, och sen vidtar finarbetet, ja byggnadsvirket ska ju bort först, och allt skräp ska bort från tomten. Leo börjar bli lite blek när han räknar hur många dollar detta kommer att kosta, golvplattor och puts och räcken och soltak, tre av våra årshyror säger han. Man måste nog sitta en oerhörd massa timmar på den verandan för att det ska vara värt kostnaden, men guschelov är det inte mina dollar.