Nu skulle vi campera i fyra dagar tillsammans, tre dagar i Chora Sfakion och en dag i Anopoli, uppe i bergen.
Men första dagen åkte vi faktiskt norrut med vår lilla bil. Vi åkte upp till Galatas, som inte ligger långt från Chania. Där åkte vi till kyrkogården där den store kompositören Mikis Theodorakis ligger begravd. Han avled den 2 september förra året i en ålder av 96 år. I ett par dar dividerade man var han skulle ligga begravd. Hans barn ville att han skulle ligga i Aten/Chios. Men Mikis önskan var att ligga bredvid sina föräldrars och broderns gravar på Kreta och så blev det. Han begravdes den 9 september.
Det var en fin stund vi hade där tillsammans med ett par valpar, som verkade gilla stället. Dom bodde säkert någonstans i närheten. Det stod till och med en vattenskål på graven. En enkel och fin grav (fast stor) utan konstgjorda blommor som prydde alla andra gravar.
Här står jag med Andrew.
Sedan fortsatte vi upp till Omalosplatån. Min önskan var att åka till det ställe där samariavandrarna utgick från på sin 18 km långa "promenad" ner till havet och den lilla byn Agia Roumeli. Jag har ju sett vandrarna komma varenda eftermiddag när jag bor i den lilla byn. När jag såg starten uppe vid Omalos och hur brant det gick nedåt bestämde jag att aldrig ta ett endaste steg där! Byn på platån var en fin, liten och sömnig by och där kan jag tänka mig att bo ett par dagar. Dock inget fördom som lider av lappsjuka!
Efter en lång dag och 25 mil senare nådde vi så tillbaka till sydvästkusten och Chora Sfakion.
Fortsättning följer!
Birgitta.