[Ylva A]

Året startade med premiärminister Mitsotákis nyårslöfte, som luktar valfläsk: ”En höjning av minimilönen kommer att ske från den 1 april”. Valdagen har han flyttat fram från aprils början, så det blir väl samma datum 14/5 som Erdogan valt i Turkiet? Tsípras sade i sitt opposionstal: ”2023 blir ett år av hopp, då rättvisa för ekonomi, arbete och samhälle kommer att påbörjas.” Han förklarade misstroende mot regeringen efter en avlyssningsskandal. Man grälade mellan den 25-27:e och omröstningen avlöpte som väntat till Néo Demokratías favör. I opinionsundersökningar leder regeringspartiet i riket med 6-7 %. På Kreta har Syrisa försprång. Månaderna som följer kommer att innehålla ännu fler löften, beskyllningar och invektiv, som vi mycket väl känner till från vårt eget land. Flera av de gamla politikerna har ”återuppstått” och vill vara med och bestämma igen i gamla och nya partier.

Alla goda ting är tre? Mina föräldrar brukade säga:” Efter 2 dödsfall följer alltid ett tredje”. Onda ting verkar också vara tre! När vi satt på nyårslunch i Stavrochóri, ringde Dimítris 17 år och berättade att hans morbror Michális, 45, hade dött under sömnen på nyårsnatten och att begravningsceremonin skulle vara två dagar senare. Det var en svår begravning att uppleva. Värst för mamma Rena, som nu har förlorat både syster och son under bara några veckor. Rena blir ännu mer krökt till huvud och kropp, men verkar återhämta sig efter några veckor.

Måndagen den 3:e och fredagen den 7:e var affärerna stängda, som kompensation för att de butiksanställda fått jobba under helgdagarna.

Den 4:e var det ett långt strömavbrott under dagen. Man är sårbar utan el, men det är glest mellan avbrotten numera. Och de beror inte på snöfall på ledningar och träd!

På lördagskvällen den 7:e började jag känna av halsont. Det fortsatte under tre kvällar och med huvudvärk lika många dagar. Något jag inte brukar ha. Ingen covid dock enligt snabbtest.

Fredagen den 13:e startades en ”syjunta” på taverna Koúros i byn med deltagande av 20-talet kvinnor. Den fortsatte två veckor senare. Det visade sig bli mest junta och väldigt lite sy för de tyskar, holländare, belgare, en svenska och en engelska. 3 män var med. Alla verkade ha trevligt enl. hustrun. Prat, spel och kaffe för deltagarna.

Den 16:e hade jag återbesök hos hudläkaren. Det blev en ny skalperingsomgång med frysterapi på hjässan. Ylva, som haft ett sår på pannan, som inte läkt sedan september månad fick två val. Antingen omedelbar behandling med nedkylning, eller besök på sjukhus och operation. Valet var lätt och resultatet blev ett sår som vätskade under flera veckor och inte är läkt vid månadsslutet. Erfarenhet: Det är skönare med solterapi än frysterapi, men var försiktig! Den första kan leda till den andra!

Vid månadens slut avslutades olivplockningen kring byn. Istället blev det daglig rök från de eldar, man tänt på av de grenar som kapats från en del av träden. Det görs ungefär vart femte år, när träden börjar bli för höga och produktionen är på nedgång. Tyvärr kan vi se många områden, där man varken bryr sig om att skörda eller kapa. Det är slitsamt och det är svårt att anställa arbetare. Priset på oljan har dock varit så god, över 5 € per liter, att tjuvar rensat avlägsna områden på bär. Vad gör man inte för pengar? Produktionen av olivolja på Kreta förväntas bli mer än 110 000 ton detta år. Grekland producerar inte bara olja och fetaost. Kiwiexporten har gjort den exotiska frukten till landets värdefullaste. Exporten nådde 184 000 ton till ett värde av 228 miljoner € 2021-22.

Tsipoúro (raki) istället för gin, ouzo istället för vodka, har blivit populärt till drinkar, skriver man i tidningen Ekatomerini. Det blev uppgång på spritfronten under pandemin med 22 % mellan 2019-22, mest av ouzo. 70 % av dess produktion går på export, främst till Tyskland. Inhemsk producerad sprit drar in 85 miljoner € i momspengar.

Grannarna kommer och grannarna går, var de tar vägen, jag inte förstår. Geórgios närmast oss i söder är nu boende i Ierápetra. Huset är tömt och hyrs ut fr.o.m. februari till en annan Geórgios, pensionerad, ensamstående 60-åring. Ser pigg ut. Vägg i vägg åt norr förbättrar nu Alékos med fru och bror det radhus, de ägt sedan något år tillbaka. Han kommer från Serbien och servar (inte serbar) Fiatbilar åt Prima Cars. I den tredje radhuslägenheten bor Andreas 65 från Evia med frun Dora som kommer från Ierápetra. De är just nu här på besök en månad. Klimatet är bättre på Kreta. I det stora huset med fyra lägenheter mot norr har en tredje Geórgios 50 med fru och 3 barn just flyttat igen. Det är tydligen mannens taktik. Den lön han har som diversearbetare räcker inte, så han betalar inte hyran. Den räcker till öl och cigaretter. Jag lider med de tre fina, glada, väluppfostrade sönerna som aldrig får känna trygghet i ett område. I våningen bredvid och som förre året sades ha herrmottagning, bor nu Vivianne, f.d. sybehörsaffärsägare med make Jannis. Hon tvättar och vädrar kläder varje dag. När vi träffades första gången sa jag: ”Och din man heter Jannis”. ”Ja, det stämmer”, men det var en annan Jannis jag avsåg. Han, 60, som jag tänkte på, är hamnarbetare i Ierápetra och bor ensam i lägenheten ovanför. Han brukar kallas för ”Kapitános”, men det är väl som för poliser, som kallas ”Sheriffi”. De har andra funktioner på sina jobb. En annan Jannis i den sista lägenheten jobbar på hamnkontoret, ensamstående 50 åring, som brukar stoltsera med svenska fraser efter jobb i turistnäringen. Vi har god kontakt med alla.

Sluträkningen på el-fakturan stannade på 45 €. Snälla staten subventionerade oss med 279 €. Allt klart direkt via hushållsfakturan. Inga dyra mellanhänder och inte flera månader i efterskott. Heja Grekland! Det är inte bara vädret som imponerar denna månad!

Akram hade under flera månader funderat på bilköp. Efter ett tips om en Toyota Corolla från förra seklet från grannbyn Ferma och som kostade 1 000 €, slog han till. Jag skjutsade honom till Ierápetra inför köpet och jag kunde provköra. Men vilken skillnad det var mellan min av ”modern” kaliber (Renault 2002) och en riktigt gammal japan. Nu har han lättare att ta sig till jobb och strand för fiske.

Den 29:e invigdes en staty i Ierápetra, som 100-årsminne av den dag då grekerna i Mindre Asien (Turkiet) tvingades fly därifrån. Många av deras ättlingar bor på Kreta, vilket kan märkas, då deras namn inte slutar på –akis.

Även januari var sommarlik och det resulterade i att småfåglarna hade vårkänslor. Tur att man inte är pippi. Vi hörde dem på våra morgonpromenader, nästan alltid i solens sken under denna vinterperiod. Inte heller människorna visste, hur de skulle bete sig. På lördagsmarknaden den 7:e såg man folk i t-shirt och korta byxor och andra med täckjackor och toppluvor. Det har varit 3 grader varmare än normalt i Grekland och vi har gått i sandaler hela tiden. Den 12:e kunde man dock se snö på Lefka Ori, Psiloritis och Lasithi, men den försvann ganska snabbt. Dygnsmedeltemperaturen har legat mellan 11.4 och 17.4 grader. Många dagar med högsta temperaturer över 18. Lägsta temp. var 8.0 och månads-nederbörden 6.0 mm, men lokala skurar kom under månadens sista dagar. I Chania var förra årets nederbörd hela 2 383 mm. Nu väntar månaden, som här är motsvarigheten till vår ”svin-november”. Det blir kallare och blötare, men här finns solen och ljuset!

Nu, när jag sitter och redigerar sista januaridagen, får vi meddelande om att även ”Dáskale”, by-skolläraren på andra sidan vägen, har avlidit. Jag minns alla de morgnar före kl. 7, då han fortfarande var sams med Geórgios och kom över för samtal och morgonkaffe, för att inte tala om de rakikvällar, då han brukade sjunga tillsammans med Pelagía. Inget bröllop men många begravningar!

Må livet vara gott för oss alla. Fortsatt gott!

/Jannis