Mitt hälsoläge var minst sagt skralt när jag nådde fram till Lekka. Trots det fortsatte jag efter den asfalterade vägen till Karlovassi. På höjden strax efter vinodlingarna och i skogskanten på höger sida om vägen, finns monumentet över stupna bybor under det grekiska inbördeskriget. Det har alltid känts bra att stanna till där för en stunds eftertanke….. Och så gjorde jag även denna gång, med utsikt över delar av Lekka, höjderna och himlen.
Vandringen efter serpentinvägen ned till Karlovassi vill jag glömma. Den var outhärdlig och lång. Väl i Karlovassi var kroppen helt slut och jag vacklade fram efter smågator till Supermarket för köp av bananer och choklad. Jag slog mig ned på en bänk utanför affären och åt! Märkligt nog piggnade jag raskt till och sneddade sedan över vägen för att känna på vattnet - på denna sidan av ön. Målet var nått efter lite drygt 6 timmars vandring.
Jag satte mig ned på en bänk och meddelade vännen Manolis att nu var det dags för återresa. ”You are a crazy man” fick jag besked om. Jo, jo - jag var i viss mån tvungen att hålla med……
Efterspel: Förlust av en stortånagel, som nu gör himla ont. Och dessutom råkade jag sparka till ett sängben och bröt en tå! Konvalescent…… 😀
Hur som helst, jag kommer att göra om vandringen men kommer givetvis då att göra andra vägval.
Så Birgitta! Det blev foton som du önskade och lite text därtill.