Väl framme på torget besannades min oro; restaurangen/tavernan/caféet eller vad serveringen betecknas som, var stängd. Och inte nog med det! Den verkade vara det för evigt! Vid tidigare års besök, satt det alltid en cigarettpuffande person på en vinglig stol utanför och som kunde bistå med ”något” även under siesta-tid. Men inte nu.
Bord och stolar uppställda runt det mäktiga platanträdet skvallrade om att det förekom servering. Ja, det stod t.o.m. några tomma inte avdukade Mythos-flaskor och lyste på ett av borden. Men gungan saknades.
De små vattenfallen i den kommunala brunnen brusade ikapp med vinden i platanträdet. Annars tyst…..
Med den fantastiska utsikten funderade jag över mina alternativ; vandring efter leden eller vägen - den enklaste. Det blev leden….
Bilden var oundviklig att ta. Den nya och välstrukna grekiska flagggan över en rostig och ett väl använt fordon. Nytt och gammalt.