[Arne]

Del fyra.

Vidare till Naxos.

På måndagens morgon packade vi vår ränsel för att fara vidare till Naxos.
En grekkvinna skulle kontaktas för att ta hand om kreatur samt kattor. Avstädning likaså enär densamma ingick i hyran.

Vi tog vespan ner till byn efter att nogsamt enligt instruktionen ha låst alla dörrar och reglat fönstren.

In till köpmannen att lämna nycklarna samt avrapportera. Så upp till hyrfirman vid väderkvarnen att återlämna vespan.
Vid hamnen kunde vi genast konstatera att badbåten till Paros var inställd på grund av höga vågor och stark vind. Vi hänvisades i stället till bilfärjan vars kajplats var belägen ett par hundra meter västerut. Bilfärjan går till Pounta på Paros där man kan ta bussen upp till Pariklia för en billig penning.

Framme vid Pariklia införskaffade vi varsin biljett till nästkommande färja, Express Santorini vilken vid lunchtid skulle avsegla mot Santorini via Naxos. Färjan var mer än överfull med passagerare. Vi lyckades finna en sittplats till Hustru Birgitta, men Arne fick ta sin sittplats på en glassbox.

Resan till Naxos tog cirka 1,5 timme. Ett koppel rumsraggare mötte vid kajen och var synnerligen enerverande i sina försök att få gäster till sina Hotell. Vi avvisade med ackuratess alla inviter och tog promenaden in till hamncafeterian att inmundiga varsitt glas Kitron i väntan på bättre tider.

Vederkvickta av vår Kitron tog vi därefter bussen mot Agia Anna för att oss härbärge finna för vår avslutande vecka på Naxos, innan hemfärden från Athen. Nu gjorde vi en liten miss och klev av redan vid Ag Prokopios. En bastant madame attackerade oss genast och erbjöd härbärge till priset av 6000 Drachmer natten i hotellet mittemot busshållplatsen.

Vi accepterade genast sett mot bakgrund av priset vi betalat på Antiparos. Våra pass beslagtogs som pant och vi hänvisades ner i suterrängvåningen till ett mycket torftigt rum med enkom tvenne bäddar och en enkel toalett. Rummen var egentligen avsedda som lågprisalternativ för ortens gästarbetare, men det fattade vi ej då.

Redan första natten blev vi emellertid med råge varse att vi hamnat på ett gästarbetarboende. Det stimmades i korridoren natten igenom. Lägg till detta att väggarna syntes mera troligt bestå av wellpapp eller masoniteskivor. Lyhördheten var enerverande.

På gatan utanför brummade bilar och moppar natten igenom. Varför vi stannade på detta rysansvärda boende alla fem dagarna på Naxos, det har vi så här i efterhand aldrig fattat. Nu vet vi att om vi tagit en tvåminuterspromenad upp till Hotel Prokopios så hade vi haft en fin studio för ett par tusen drachmer mer per natt.

Andra dagens morgon tog vi för allra första gången promenaden längs kustvägen mot Agia Anna. Vi hittade genast Fotis Taverna samt framme i Agia Anna, Taverna Gorgona. Ut på klipporna att fota stenhajen samt ta ett skönt dopp från badklipporna.

Dagen därpå hyrde vi en större vespa för att fara upp på ön att besöka det omtalade Kitronbränneriet i Vallindras. Livet lekte och bränslemätaren visade halv tank. Vi hann en halvmil drygt upp längs bergvägen när vespan lade av. Slut på bensin! Tankmätaren visade dock halv tank. Nåväl, Arne for rullande iväg ner längs den fina utförsbacken att tanka bensin medan Birgitta stannade kvar uppe i backen.
Det tog 1,5 timmar för A att finna en mack. Vespan fick han dra över hela slätten.

Vi fortsatte emellertid resan upp till Vallindras att besöka bränneriet samt inhandla en flaska Kitron att taga med hem.

Lite inscannade bilder finnes nu i bildgalleriet under Naxos1998

Fortsättning följer