Fredag 12 okt.
På Chanias busstation var det full fraes och att sa manga bussar kan fa plats pa sa liten yta aer en gata....
Sen funderade jag pa hur jag skulle fa tag i kusin Maria, for jag antog (felaktigt,visade det sig..) att det gamla numret som jag hade i min telefonbok inte gaellde.....Sa jag gick omkring och fragade efter telefonkatalog pa busscentralen, men det fanns ingen,sa jag kopte en karta over stan....Chania kaendes MYCKET storre aen som jag mindes den for ca 14 ar sen, men minnet aer ett förädiskt käril......
Jag knallade bortåt OTE´s kontor, men just det stället visade sej stängt,klockan var bara 8 eller så, så jag hade god tid på mej och jag hade lämnat in stora ryggan och mandolan på busstationen, så jag tog och knallade ner mot hamnen.Det började kännas alltmer hemvant och jag tittade in pa museet och fortsatte sen ner till hamnen,där det var mycket folk fast mindre bilar....
Jag knallade förbi den stora moskeen,där det var en tysk konstnär som hade utställning och det gamla fyrtornet verkade vara renoverat, iallafall såg det så ut på avstånd. När jag kom närmare hamnen där båtarna låg, så såg jag en fin träskuta av ansenliga dimensioner,tvåmastad med bogspröt och det visade sej vara Hulda av Drottningholm. Inte en själ ombord, men jag fotade delar av henne. En bit längre ner låg en modern segelbåt i plast med svensk flagga och en man höll på att dona med bommen,så jag tilltalade honom och han berättade att båten var en Bavaria 46 och att hans fru jobbade på nåt hotell i Platanias och att dom seglade en del runt Kreta.
Sen vidare mot tavernan To Doloma, som enligt uppgift skulle finnas kvar.....Jovisst, när jag kommit bakom de venetianska galärhusen sa låg den där.....Ingen syntes utanför, men dörren var öppen, så jag knallade in. Där stod en dam och rörde i grytorna och hon log igenkännande och jag tyckte mej minnas henne också. To Doloma var ju mitt första teckningsjobb på Kreta för ca 15 år sen, så det kändes trevligt att återse stället.
Sen fortsatte jag upp och letade reda på The Turkish Well, men utanför det stället, som också fanns för 15 år sen, hölls det pås att göras hål i marken med diverse maskiner, så jag förflyttade mej hastigt vidare till ett litet fik. Där berättade den trevlige innehavaren att telefonnumren i Chania hade fått en siffra till, så jag tog fram min telefonbok och testade. Och minsann, då svarade kusin Maria !!
Det var ju roligt, men hon skulle jobba, men hennes man Michalis som är bonde, kunde disponera sin tid lite mer efter eget skön, så hon gav honom mitt nummer, och han ringde och vi kom överens om att träffas vid busstationen kl 2.
Det var ju nån timme kvar dit, så jag fikade på och njöt av det goda kaffet. Sen knallade jag upp till bussarna och satte mej utanför lagerhuset, där min packning var. Vid kvart över två ringde han och undrade var jag var och jag berättade, men hans mobil tog slut och vi gick om varann några gånger innan vi möttes. Michalis är en reslig, ca 1.90-2 m lång kretensare och jag kände igen honom direkt. Vi lassade upp mitt bagage på hans flak och sen foro vi till deras hem, i utkanten av Chania. Där mötte oss Maria och deras tvenne 10-åriga döttrar Anna och Michaela, som bägge pratade bra svenska. Sen brassades det käk i långa banor......
Kul att återse dem efter flera år,senast jag såg dem var nog ca 6 år sen i Karlstad.Flickorna var långa och kunde nog tas för 12-12 år i Sverige. Efter maten skulle det läsas läxor, så Michalis och jag tog bilen och stack bort till hans odlingar, där han berättade vad som var på gång.Han hade byggt ett stort (1000 kvm) växthus som inom kort skulle besås. Efter växthuset for vi till en annan odling där han hade en massa höns och kycklingar och även en glad gris för eget behov.Sen föll mörkret och vi stannade vid en liten vägtaverna och tog en fika innan vi for hem. Sen bidde det kväll och det pratades svenska väldeliga och en av flickorna, Michaela,spelade lite elpiano för mej och jag spelade mandola för henne.Sen var det lite mat igen och så förflöt kvällen under trevliga former. Jag fick sova på vardagsrummets soffa, och sov som en stock....På morron var alla utom Maria borta, och efter lite frukost skjutsade hon ut mej till flygplatsen.Planet kom iväg i tid och trots motvind så landade vi enligt tidtabell efter en mkt lugn och fin flygning på ett soligt Landvetter. Till min stora glädje så hade Leif kommit med bilen för att hämta mej, medans jag var helt inställd på att ta bussen till stan och sen vidare per tåg till Uddevalla, men nu fick jag bil med chaufför.....vilken lyx!!!Resan till Uddevalla gick som smort, och när vi kom fram hade Riitta Mykonoskyckling med tillbehör färdigt....underbart gott !! Sen fick jag basta, och det var också härligt...!!
Benet och foten klarade resan bra, men det är fortfarande svullet och rätt ömt på sina ställen, så jag ska se till att komma till fabbo doktorn så fort som möjligt......