Hej,
Här kommer en liten ostrukturerad summering av 3 veckors vistelse på Kefalonia. Jag tänkte bara avge några reflektioner från resan. Vissa av ganska nördig art
Efter att ha anlänt till fina ön med våra 3 tunga ränslar, en dryg vecka in i juli så kunde vår semester på ön äntligen börja.
Hört & Hänt:
Handelsboden ”Supermarket Lassi” i Lassi, har upphört att existera.
Ägaren till fasigheten sparkade ut Irina då det 35-åriga hyresavtalet löpt ut. Sonen Tasso var i Kina på affärsresa och dottern Nikki var i Australien och hälsade på släktingar. Själv så blev hon så chockad att hon fick en hjärtattack och hamnade på sjukhuset. Efter många turer så lyckades familjen ta över en affär i Argostoli. (Nära båtarna som trafikerar Lixouri). Den som exekverade avhysningen lär vara den som äger ”Costa Costa” mm.mm. Dvs en av de 4 ´”Mayors” på ön. Vi fick allt berättat direkt från Irina.
Samma person har även sett till att plocka bort solsängarna på Platis Gialos, norra delen av Makris Gialos, Paliostafida beach (Anthony´s beach), Kalamia beach m fl. platser. Det är bara ”Costa Costa”, Mediterranee och Gradakia beach, som har solsängarna kvar i Lassi. (Självklart även hotell White Rocks egna lilla pyttestrand Torkopthiro).
Vattensportuthyraren ”skägget” på Markris Gialos norra del har alltså tappat en stor del av inkomsterna från solsängarna, han tidigare hyrde ut, -pga detta. I stället har sheriffen som bestämmer låtit ägaren av ”Makris Gialos taverna” (längst norrut på stranden) ställa ut ett antal sängar som man får använda mot att man beställer förtäring från tavernan därstädes… (All info kommer direkt från ”Skägget”). Även Stavros på Staircase taverna”, snett ovanför ”skäggets” vattensport, har blivit drabbad iom. att alla som ligger snett nedanför MÅSTE beställa ”förning” från den större tavernan. Som jag förstod så hade visst ”Sheriffen” någon form av ekonomiska intressen även i den tavernan…
”Sibyllakiosken” bredvid ”skägget’s” vattensport på Makris var fortfarande stängd.
Följden blev att det ju var byst med solsängar på ”Costa Costa”. Vissa dagar var det nästan fullt på stranden. Vid de stora solsängarna med sänghimmel låg det emellanåt hinkar med tomma champagne & vodkaflaskor… Hög musik strömmade från strandtavernan.
Alternativet var ju att gå till Platis med eget parasoll osv. Men då fick man ta med sig förning också, enär det tidigare etablissemanget med försäljning av enklare rätter etc, oxå var igenbommat! Trist….
I övrigt var det sig likt i Lassi. Det hade öppnat ett nytt ställe med glass & våfflor.
Servitören ”Red face” hade slutat på Siritaki (igen) och börjat på någon annan restaurang ”nära flygplatsen”. Jag tror att det kan ha hänt något i hans relation med an av servitriserna. (Ej bekräftat).
Vi träffade även Oscar. Han hade nu fyllt 70 år och hjälpte sönerna med sina restauranger & studios, dvs Oscar’s samt Amvorosa. Oscar’s på Fanari Road har f.ö slutat med all dansunderhållning (vilket ju är synd). De spelar inte ens grekisk musik…
Argostoli var sig likt. Många flanörer på odos Lihostroto som vanligt.
Vi testade att hyra pedalbåt i form av en bil i lagunen nära Drapanobron. Vi kom i närkontakt med några paddor. Men det är betydligt bättre att vara vid kajen när fiskebåtarna kommer in på fm. Det är en fantastisk upplevelse.
Har man barn med sig är ett besök på ”barnens Amuseument´s park” som ligger strax norr om torget, värt ett besök.
Vecka 3 var vi tvungna att åka till Medical center i stan då dottern hade en förmodad öroninflammation (vilket tyvärr stämde). Och se, - samma läkare var kvar som för 16 år sen då jag var där senast. Gubben såg exakt likadan ut som sist
. Jag tror faktiskt att det var samma stolar i korridoren, dvs ”väntrummet” också
. Dottern fick hjälp och vi kunde resa hem enligt planering, utan att behöva stanna kvar pga läkningen. (vilket vi iofs ej hade protesterat emot)
Med båt från Skala reste vi till Ithaka. Det var en mycket trevlig tur. Dock kunde vi ej besöka Vathi. En lyxyacht hade parkerat på kajen, och spänt upp linor mm, som gjorde det omöjligt att lägga till bredvid. ”Hamnkommissarien” hade fullt upp med annat, så han hade inte tid att komma dit och reda ut saken.
. Kaptenens besättning påstod att han säkerligen hade fått en liten slant av båtägaren….
Vi försökte därefter att ta oss in mellan 2 segelbåtar, lite längre bort. Men dessa hade sina ankarlinor i vägen visade det sig. De försökte att tråckla in båten i 15min, men fick ge upp. Om man hade haft en filmkamera och spelat in allt detta
..… det var en ren show. Gap och skrik från båda segelbåtarna osv. Hahaha
Sen styrde vi mot Kioni. Där kunde vi iaf lägga till. Kioni är en pittoresk pärla.
Vi upplevde 2 åskväder därstädes. Detta har jag tidigare aldrig någonsin upplevt. Båda startade under tidiga morgontimmar. Det var i sanning ett fantastiskt skådespel, därtill regnade det på tvären. Poolskötaren (tillika ägaren) på vårt hotell var ambitiös. Varje morgon gjorde han rent poolen. Efter det 1:a åskvädret, när det fortfarande regnade tappert, så gjorde han ändå sitt jobb tidigt på morgonen. Dock med förstärkt klädsel bestående av solhatt och en badhandduk som han draperade runt om sig!
.
Gällande antalet turister på ön så verkar det ha skett en liten positiv förändring. Fram till för ett par år sedan så hade det minskat lite varje år sedan krisen startade. Men sedan har det stagnerat för att därefter verkar ha vänt lite uppåt igen. Detta verifierades av taxichaufförer m.fl.
Det var dock en aning fler besökare från de gamla ”öststaterna” än tidigare.
Sammanfattningsvis för årets resa:
Bästa bybesöket: Assos - alla dagar i veckan!
Bästa strand/bad: Badstoppet utanför en otillgänglig strand på Ithaka.
Bästa middag: Ampelaki i Argostoli, Oscars på Fanari Road i Lassi.
Trevligaste middagsinramningen: Båtresan från Argostoli till Lixouri för att äta svärdfisk.
Bästa lunchmiljön: Agia Efimia
Bästa vyn: Som vanligt när man kommer upp från Assos och skådar ner mot Myrtos Beach. Säkert en av de vackraste vyerna i hela Grekland….
Bästa/häftigaste vädret: Båda Åskvädren. De inträffade dag 8 och dag 15. Häftigt, vackert och gratis!
Ruggigaste momentet: Att sticka in huvudet i St: Gerasimos sarkofag, med hans kvarlevor, som vid vårt besök i kyrkan var öppen. (Om ens ansikte hade varit smutsigt när man drog tillbaka huvudet var man ej ”ren” i själen)
Ambitiösaste turistfotograferna: De som bokade min kompis Chris´ taxi för att åka från Lassi till Myrtos beach & tillbaka, för att fotografera solnedgången. (Åkdonslegan är 50 EUR för resan).
Tråkigaste promenaden: Från terminalen ut till planet hem efter 3 veckor på ön.
Hälsar Conny