Sv: End of Story!
Haha, livet som hjulbent går alldeles förträffligt. Jag gör som papegojorna, drar upp ena benet och sover på ett ben...
Det lustiga är att jag förnärmar visst vissa andra i min omgivning med att jag har en så pass öppen inställning till det som hänt och fäster inte så stor vikt vid det hela. Omgivningen tycker att jag borde vara mera "sjuk" och "ynklig", men det ligger inte för mig. Jag är fullt frisk idag, med ett ben fattigare. Vad kan jag göra åt det? Ingenting, utan att leva vidare som om ingenting har hänt! Javisst, jag har fått anpassa mitt leverne till vissa begränsningar, men i livet lever jag som "No limits".
//Ulf
Och tack för alla kommentarer, de värmer.
Ps: Nu ska jag putsa köksfönstren! För det gör inte hemtjänsten.
|