[Sushimni]

Vilken härlig och spännande dialog!
Helt uppenbart är det en mängd tillfälligheter som avgör om en ö berör en människas hjärta.
Ö-luffade 3 veckor i början på juni i år. Direktfärja från Pireus till Fourni, planerat sedan veckor tillbaka. Fourni verkade perfekt för mig, kvinna i 50-årsåldern, ensamresenär....
Hyrde rum av Nikos Kondilas. Gjorde långa vandringar, härliga möten med ortsbefolknngen, sov ute i min hängmatta. Allt var perfekt!
Ändå så drevs jag därifrån.....jag som brukar stanna länge, länge på samma ö.
Funderade hit och dit och for sedan till Agathonissi, ännu en pärla för vandringar och "bara vara". Återigen kom den där oroskänslan: Far vidare! Far vidare! Kände inte igen mig själv, varför fara vidare?
Tvekade men följde till slut känslan och lämnade Agathonissi.
Valet stod nu mellan Lipsi och Patmos. Har varit på båda öarna flera ggr sedan början på 90-talet, men ingen av öarna har blivit "speciell" för mig.
Tankarna for hit och dit, minns Lipsi.....
Undrade om bageriet med de fantastiska ostpajerna fanns kvar och om den åldrade bagaren fortfarande högg sin ved själv? Levde den gamla kvinnan vars make varje förmiddag satt utanför sin dörr och rätade spik?
Var "Drömstranden" fortfarande orörd eller hade man börjat bygga hus på kullen ovanför? Minns besöket i kyrkan under söndagens mässa: Delande av välsignat bröd och ordlös gemenskap.
Så åter på väg...
När båten närmade sig hamnen på Lipsi fylldes hjärtat av återseendets glädje. Förvånad, men tacksam - jag hade äntligen kommit rätt!

Lycka till på resan Inkfish!