Tack tack, för allt nytt vetande du delar med oss frusna "Svennekalimeror".
Jag är stolt ägare (?) av ett stycke benprotes sedan 25 år...jaa alltså jag inte bara äger ett jag måste gå omkring med det oxå!!! Du berättar så skrattretande men oxå lite sorgnupna tillfällen ang dina kryckor och din (som det verkar) skitdåliga ballans. (jag gjorde Prevelli) (måste styla lite) Jag har fattat att du grejjat de flesta situationer du hamnat i och inte bara grejjat utan oxå utgått med segern
. Själv har jag aldrig under mina sju år som återkommande Kretanörd någonsin kännt mig beglodd eller förminskad, jaa visst den gången benet for med tidvattnet och fångades av en Norrgutt som skrek" beinet ditt, beine ditt.."
MEN nu till min undran, när vi åker nu i Aug så har jag för första gången med mig A min älskade och ganska annorlunda ellvaåriga son som har Tourettes syndrom ( NEJ, man säger inte tvångsmässigt k..lla) : Han är otroligt intreserad av andra människor, smärtsamt intelligent och med ett absolut gehör ...han vill gärna prata med busschauffören och med tanten i affären eller vem han än finner spännande. Han har inga inlärningsproblem snarare tvärtom, men hans iver gör ibland att han kan kännas på trängande..................borde jag ha några orostankar?????
Du Uffe verkar glasklart osentimental just därför frågar jag DIG !
