[Elisabet]

Efter senaste hemresan har min tilltro till säkerhetskontrollerna naggats avsevärt i kanten.

Vi hade exakt en timma på oss att byta flyg på Arlanda när vi kom från Frankrike. Planet var dock försenat så när vi hade fått våra väskor i utrikeshallen hade vi 25 minuter kvar till avgång till Luleå. Vi skyndade genom skycity, men var för sena för att få checka in väskorna vid incheckningsdisken och fick istället ta med dem till gaten för att droppa dem där.

Det innebar förståss att vi måste igenom säkerhetskontrollen med dem. När ryggsäckarna hade gått igenom kameran frågade de om vi hade bestick i en av väskorna.

- Ja självklart, sa jag, var skulle vi annars ha dem?
Då ville de se kniven i min väska.

- Men planet går ju nu, försökte jag invända. De tyckte att de sju minuterna som då var kvar till avgång var mycket, så de sa att jag skulle ta fram kniven och pekade på den ena av våra ryggsäckar. Jag öppnade den och letade, men hittade inte kniven.

Minuterna gick. Jag letade och letade, men hittade den inte.

- En av er kan ju gå till gaten och be dem vänta, sa de då och tyckte alltså att dottern skulle gå till gaten och säga att de inte fick fara ännu för att mamma kommer…

Hon tig sin väska och gick dit. Jag fortsatte att leta men hittade fortfarande inte kniven, och när tiden var slut, lyckades de efter många om och men, besluta att säkerhetstjänstemannen kunde bära min rygga till gaten och droppa den, för då visste hon ju att jag inte hade tagit upp kniven på vägen.

Så blev det, och i samma ögonblick som jag steg ombord hörde jag ”boarding completed”.

Efter några minuter när jag hade pustat ut, började jag fundera på kniven, och DÅ slog det mig, att kniven inte var i den ryggsäck som hade pekats ut och som jag letat den i – UTAN I DEN SOM DE SKICKAT IVÄG DOTTERN TILL GATEN MED!!!

Så var det med den säkerheten. I den ryggan låg för övrigt också nagelsaxen…