Tja, jag vet var du bor och du kan få låna min Ossie några veckor…
Du och Zizzis har kanske för lite att göra och ska fortsätta renovera huset? Ossie hjälper säkert gärna till med att riva ner saker åt er… Han är väldigt duktig på det kan jag intyga.
Han levererades till mig en vacker höstdag för snart två år sedan. Han hade dock icke ett brännvinskrus i en svångrem kring halsen… Jag köpte honom från KKS, en förening som tar hand om katter och han kördes ner från Kristianstad. De påstod att han nog var ca 1,5 år men vid första vet-besöket så skrattade man och sade att han inte ens var året gammal… Han var väldigt avvaktande och tillbakadragen de första dagarna, naturligtvis, men sov i sängen och vi ”höll tass” och gosade.
Mys, mys tyckte jag och klappade mig själv på axeln för att jag hade hittat en sådan mysig och lugn Pische… Trodde jag ja… Efter några dagar så började han visa sitt rätta jag. Han har inte öron, han har horn… Det fanns ingen ände på hur mycket sattyg den lille faan kunde ställa till med…
Jag jagade honom fram och tillbaka i lägenheten och investerade snabbt i en vattenspruta. För jag tänkte som du att han borde ju lära sig med hjälp av den. De förra katterna hade ju stor respekt för ”uppfostraren” som jag kallar den….
Det hela slutade i ett totalt och synnerligen nesligt nederlag för undertecknad när kattskrället sitter dyngsur på golvet och tittar tillbaka med en blick som säger: Du Putte. Jag har blivit utslängd och påkörd. Min svans har varit bruten på tre ställen och mitt bäcken ser ut som ett dåligt lagt pussel. Jag kan knappt inte vika in ena bakbenet och i någon av smällarna blev jag av med hälften av mina tänder. Jag har levt ute så jag vet vad både kyla, sol, åska och regn är. Och du tror att du kan skrämma mig med din lilla vattenspruta?
SUCK! Och ridå… Han gillar den inte men för honom så är det bara någon form av regn som kommer inomhus och påverkar inte hans agerande på minsta sätt…. Han har så otroligt starkt psyke och en vilja av stål. Annars hade han inte överlevt allt han gått igenom.
Lite senare köpte jag en kompis till honom från KKS också och då lugnade han ner sig lite. (Oftast, men inte alltid, så är det bättre att ha två, eller flera, katter tillsammans.) De stimulerar och hjälper varandra. Så de busar, rusar och brottas och just då så har han ju inte tillfälle att ställa till andra problem…
Men de brottas ju inte alltid… Och trots att Vincent, den nye katten, är en av de största och mest muskulösa katter jag sett, tom veterinären reagerade vid senaste vaccinationen, så dominerar den lille röd-vite Ossie… Trots att han är yngre och väger väl drygt hälften av vad Vincent väger! Han har totalkommando på både Vincent och mig. Om jag ska ha en titel i telefonkatalogen någon gång så får det bli ”kattbetjänt”…
Det blir ju så att man pratar mycket med sina husdjur. Och man säger att Husse ska osv… Fast det gick lite för långt härom kvällen när jag hörde mig själv säga: Jadå, pappa ska lägga upp mat… Pappa???? VA???? Var kom det ifrån?
Och för att ingen ska missförstå det jag skrivit så vill jag säga att VE den som skulle våga försöka göra mina katter något ont. Det enda sättet är över min döda kropp… Mina två pojkar ska det bästa liv som finns och de är så bortskämda så det är larvigt.... Allt annat är otänkbart. Så får jag väl tapetsera om lite då och då… DÅ!
Alla djurs välbefinnande ligger mig varmt om hjärtat och det gör att det ibland är lite svårt när man är i Grekland. Men det har diskuterats tidigare och behöver inte tas upp här igen
Den som känner för att hjälpa KKS på något sätt kan gå in här:
http://www.kks.nu/.
Peter