Santorini! Fantastiskt vacker, med Calderan och allt. Men bakom den vackra ytan finns ingenting - jo, en massa butiker med krims-krams och smycken. Ingen stämning, och det grekiskt gemytliga har fått stå tillbaka för inkastare och restauranger med hutlösa priser. Trista stränder med kilometer av parasoller och solstolar.
Trots det har jag varit på Santorini två gånger. Första gången i samband med min första ö-luff. Hade först tänkt stanna enbart på Santorini, men fick tack och lov tipset att åka till Naxos. Sedan blev det även Paros.
Förra året blev det Santorini igen, som bas för ö-luffen. Tyvärr avslutade vi på Santorini, och då kunde man förstås inte låta bli att jämföra med de övriga öarna man varit på. Och jämfört med Amorgos och Koufonissi står den sig slätt. Det mest positiva: när vi anlände med färjan precis lagom till solnedgången. Har nog aldrig varit med om något så vackert! Men ön gör sig nog bäst på avstånd ...
På flyget hem träffade vi sångaren och låtskrivaren Thomas Andersson Wij som sammanfattade Santorini med en enda mening: "Hell on earth" ...
Jag tycker självklart inte att Santorini är helvetet på jorden, Grekland är ändå Grekland, och till och med en sämre ö har ju sina fördelar. Så inte helvetet, men definitivt inte paradiset heller.
- Cecilia (som däremot är barnsligt förtjust i andra öar som Amorgos, Iraklia, Sifnos, Koufonissi, Sikinos och Serifos)
