Vi satt på en bar vid strandpromenaden i Pythagorion på Samos och tittade, tillsammans med en mängd olika nationaliteter. Det fanns TV-skärmar överallt, och vi valde tyvärr efter de mjukaste sofforna. Vi hamnade vid en wide screen skärm i storformat, vilket innebar att alla de lättklädda artisterna såg ut som... stubbar
. Alla hejade på Grekland, även om grekerna var i minoritet just där och då. Det kändes schyst. Tre av oss fyra är födda i Finland, så vi applåderade förstås hejvilt när Lordi visade sig. Holländarna beklagade oss: We feel so sorry for you. När Finland började kamma hem 12
r gapgarvade största delen av publiken. Holländarna fattade absolut ingenting. Hur var det möjligt?
Jag tror att folk är trötta på de vanliga knepen, så lite tyg som möjligt, så mycket åla-åla som möjligt. Här kom någon som med ironi och glimten i ögat satte det mesta på plats. Schlager? Doftar inte det 50-tal? Den här segern kan föra med sig en förändring, en förnyelse.
På hotellet gratulerade hotellvärden oss morgonen därpå. Han måste ha tittat på födelseorten i våra svenska pass. Det kändes bra!