Jag ser månaderna som en klocka. När visarna är på 4 så börjar det sakta närma sig, våren är på G. Kl.6 till 7 är det sommar och när visarna är på 10 så tar hösten slut. 11 o 12 är jobbiga, sega timmar med mörker o kyla. Efter 12 andas jag ut..då ser jag en ny tid som börjar om igen.
När jag var barn campade vi mycket. Gula Ww-herrgårdsvagnen packades med takräcke och vi 2 barn där bak. Sätena fälldes och där låg vi med serietidningar o ritblock och i bästa fall trolldeg.
Inga bälten och sanslöst förbjudet numera.
Från Piteå bilade till Finland via färja. Bilarna lyftes upp på båten med "spännband" högt upp i luften. Vilken tid det måste ha tagit!
Minns en speciell ask med lakrits man köpte på finlandsbåten som jag inte har sett sen dess.
Älskade att campa! Suset o doften av gasolköket när föräldrarna kokade kaffe och mumlande röster när brorsan o jag skulle sova.
Att traska iväg i träskor i sin träningsoverall och borsta tänderna i nåt utomhustvättställ i skenet av ljuslyktor från tälten.
Det är en skatt o rikedom att att fått uppleva allt detta nu när tillvaron är helt uppåt väggarna för barn o ungdomar. Sorgligt!
/ Kajja
