Bilen hade en kvarts tank bensin när vi fick den, och vi skulle lämna tillbaka den med lika mycket. Så vi tyckte att vi borde tanka den innan vi åkte till Finiki, och fyllde upp den. Jösses, så stor tank det fanns i den lilla bilen! Vi kan köra :80 mil på det vi tankade. Och här ska inget förfaras, så Erika har infört en regel om ”en plupp om dagen”, dvs mätarställningen ska minska med ett hack varje dag. Så vi kör och kör och kollar om vi har gjort av med någon ”plupp” … Vi åkte till Lefkos och badade häromdagen. Lade oss vid Panoramas solsängar. 15 Euro för ett parasoll med två sängar, 5 Euro för en extra säng. Framåt eftermiddagen hade vi fått nog av sol och bad, och gav oss iväg norrut till Mesochori. Parkerade bilen och stod en stund och tittade ner över byn … och bestämde oss för att det var alldeles för varmt att klättra ner bland gränderna och upp igen. I stället satte vi oss på Stefanas lilla kafé med varsin frappé me pagoto för oss vuxna och en kula chokladglass till Nathalie. Sen upptäckte hon katterna. Massor av katter i olika storlekar som låg och vilade på stolar och under bord, så hon var totalt lycklig där.
Bussen kom och lastade av folk som hade varit i Pigadia och storhandlat. Säckar med livsmedel kördes på pirror ner genom byn. Det måste vara ett hårt liv när man blir gammal. Pratade en stund med mannen bakom disken. Vi diskuterade hur Karpathos hade utvecklats sedan jag var här första gången och han sa att han fullkomligt hatade det som har hänt i Pigadia med alla stora hotell och all turism. Han åker bara ner när han måste handla.
Vi fortsatte vår väg mot Spoa och körde ostkusten ner. Utmed vägen stod en pickup, till synes helt omotiverat. En bit bakom honom sprutade det vatten upp på vägen ur en trasig ledning, och litet senare mötte vi ett utryckningsfordon på väg upp. Förmodligen var det dem mannen i pickuppen ringde och varnade om läckan. Vatten är dyrbart.
En stor katastrof inträffade igår. Ninis, Nathalies leksakskanin, hade försvunnit! Vi letade överallt men kunde inte förstå vart den hade tagit vägen. Till slut drog vi slutsatsen att den måste ha följt med lakanen när de bäddade rent i sängarna. Hela hotellpersonalen blev inblandad i letandet, och Nathalie grät och undrade hur lång tid det egentligen kunde ta att hitta en kanin … Men när vi sedan gick ner för att äta middag, så satt Ninis där i receptionen!
Idag har hon inte släppt kaninen ur sikte …
Idag åkte vi upp till Kali Kardia uppe på Lastosplatån (måste ju göra av med bensinen. Många pluppar kvar …) Det var många år sedan jag var där sist. Bassängen finns inte kvar, och inte heller korna på ängen mittemot, men annars är det sig likt. Nathalie fick se massor av getter utefter vägen.
Igår intogs middagen på Acropolis, och jag blev hjärtligt omkramad av Thom. Vi åt en helt gudomlig räkrisotto. Kan rekommenderas! Ikväll är det La Mirage som har vunnit lottdragningen.
Det har varit totalt vindstilla i flera dagar nu, och väldigt varmt. Fast termometern utanför det närmaste apoteket visar -28 grader, så den tror vi inte på, nej den tror vi inte på …
Nu hoppas jag bara att nätet behåller denna epistel tills den har blivit postad.
Karin
Varm men glad.