24 maj. Nu har vi varit här i två veckor. Aldrig tidigare har det varit så lite turister som i år, och några solstolar syns heller inte till. Anledningen är en ny strandlag som ska begränsa både antal solstolar och yta.
Någon dag senare lyckades några solsängar smita ut och ligger nu på stranden. Det betyder att jag äntligen kan kliva i min nya tan(t)kini - visst ser man smalare ut i svart …
Nu är havet vresigt vilket segelbåtar som ligger på svaj får känna på. Blåst och oberäkneliga kastvindar får mig att hålla hårt i både bok och keps.
26 maj. Vaknar till en grå himmel, och vid lunchtid faller de första regndropparna. Men efter någon timma kikar solen försiktigt fram.
På kvällen är vi med och firar goda vänner på deras 10-åriga bröllopsdag. Festen hålls på en taverna där vi bjuds på mat och dryck, sång och dans.
Det är en glädje att se greker dansa: män, kvinnor, unga och gamla - måste komma med bröstmjölken - och alla får vara med. Vad gäller folkdans finns det säkert hundratals olika danser, själv behärskar jag två.
Två yngre män står för musiken, gissar fiol och luta. En äldre man står för sångerna - när han inte dansar. Sångerna är gamla och ofta väldigt långa, säkert trettio verser. Grekiska folkdanser är för en ovan fysiskt krävande, det kan jag intyga. Gissar att det är som ett träningspass på gymmet - trots att jag aldrig satt min fot där. Något jag däremot är helt säker på, är att på gymmet får man inte vin mellan träningspassen.