[sjöborren]

Netwolf! Du har verkligen fångat känslan …

Från balkongen hör vi ofta hur gubbarna på torget diskuterar över en kopp kaffe. Känner inga bilavgaser från gatan nedanför, kanske filtreras dom genom den doftande jasmin på andra sidan gatan. Vi ser havet: segelbåtar som tysta glider in i hamnen, stora färjor som hälsar med ett rejält TUT!
Borta vid horisonten syns Turkiet.

På stranden ser jag solguden dela ut solkyssar som får bleka kroppar att rodna. Själv kryper jag in under parasollet med en bok - i alla fall delar av kroppen. Solsängen står bara några meter från vattnet, och på doftavstånd från tavernan. Efter fem veckor har vi ett i-landsproblem, nämligen, var ska vi äta i kväll. Till lunch, inga problem. Beställer på grekiska: grekisk sallad, tsatsiki, bröd, en öl och ett glas vin. Behöver inte längre säga att vi ska dela, eller att min man vill ha en Alfa och jag ett glas vitt - alltid till bredden fyllt. Att luncherna tenderar bli längre och längre betyder att vi hamnat i den grekiska vardagslunken.

På Tilos kan vi inte susa fram genom några skogskorridorer eftersom det inte finns några, bara berg och olivträd. Vår sömniga by, heter Megálo Cholrió dit vi tar oss med öns buss. Om enda tavernan öppnat för säsongen vet jag inte, men tar vi 10-bussen hinner vi besöka kaféet som stänger för sista mellan 11.30-12.00.
I Megáli Chorió står husen tätt, de flesta vita med blå dörrar och fönsterluckor, men även hus utan vare sig färg, dörrar eller fönster. Känns som att gå genom en labyrint som sträcker sig uppåt. Här finns mycket att föreviga: fikonträd, apelsinträd, citronträd, granatäppelträd. Ett klädstreck där färgglada klädnypor hänger sysslolösa. Krukor med basilika, rosmarin, liljor och pelargoner. Men det är en cerise bougainvillea som stjäl föreställningen.
Från någonstans hörs en radio spela för sig själv …

Vi har en åsna här i Livádia som heter Thanássis. Igår smet han, vi såg hur galopperade förbi hotellet. Tror det är någon åsnefröken inblandad.

Netwolf! En dag kommer du vakna och upptäcka att det inte bara var en dröm. Och alla sagor har ett bra slut.