Jag och min man sitter på tåget på väg mot Arlanda. På andra sidan gången sitter en kvinna och hennes tonårsson, även dom på väg till Arlanda. Kvinnan öppnar en 33 cl flaska med bubbelvatten, håller den för säkerhets skull ifrån sig, om den skulle pysa över. Det pyser inte över. Den sprutar över min man på ett sätt som får mig att tänka på ”stekarna” de som lånar pappas kreditkort för att bränna tusenlappar på att spruta champagne över varandra. Själv kommer jag undan med bara några droppar.
Några timmar senare ombord på flygplanet, beställer vi varsin GT - med is och citron. På det lilla bordet framför mig samsas snart: en flaska gin, en burk indian tonic, ett glas fyllt med isbitar samt en påse cashewnötter - men ingen citronskiva. I stället får jag en liten avlång plastförpackning, som den man får när man ber om socker till kaffet. Det är någon form av essens eller citron-extrakt. Tar försiktigt några droppar …När vi sen skålar upptäcker jag en citrongul fläck på min mans ljusblå skjorta. Jag tänker: det är inte varje dag min man doftar hallon och citron.
