"...stånkande och pustande tar vi oss uppför den långa backen mot vårt boende. Såå lång är den inte egentligen men just då..ett vasalopp. Jag står för stånk o pust. Det är otroligt hett trots första dagarna i juni.
Passerar taverna Aletri..ingen Andreas där vid trottoaren än..för tidigt på da'n. Annars blir det alltid "hej o hallå "och lite prat. Lyckan över att han inte är där just då..stilig man..ger mig lite mer energi. Phuu!!
Går i zick-zack över vägen upp för att fånga skuggan. Smyger in i butiken med kyl bara för att...den har kyl! Såå..nu klarar jag nog de sista metrarna "hem". Jäkla knä..ajaj!
Känner att jag har en liten kö bakom mig. Stannar och släpper fram hurtiga och svettfria tjejer som pratar norska...ockuratt!
Där och då går min ena flip- flop sönder!
Asfalten bränner i ena fotsulan men lyckan är stor när jag äntligen...likt en enbents gångstil är framme. Trappan upp..onej, ohej ohå! Känslan av att ha bestigit Himalaya gör mig euforisk
Dagen efter anlände min prins på en vit häst (mannen min med vitavespan) och denna prestation utan medalj, lades i minnenas säck..för att inte upprepas. (Kreta juni 2022)
/ Kajja
