Några månader efter flytten till Stockholm blev jag intervjuad i en av våra lokaltidningar. Jag tyckte att intervjun gick bra, men när jag fick tidningen i min hand skämdes jag så mycket att jag la mig under ett bord och hulkade. Vad i hela friden ska mina vänner i Karlskrona tänka om mig? Artikeln hade fokus på mina ”kvinnliga kollegor”, men just det nämnde jag bara i förbifarten, och att ” storstadsmiljön skrämde dem” var absolut inte sant.
Bilden är en aning suddig så texten syns inte dålig, så jag bemödade mig att skriva av den.
BLT måndagen den 25 januari 1982.
Bildtext:
F d varvsarbetaren Jan Eklund på sitt nya jobb som sjukvårdsbiträde Roslagstulls Sjukhus i Stockholm.
"Vi stortrivs!
- Vi bor i personalbostäderna. Det är vi och en 10-12 tjejer!
Det säger Jan Eklund f d varvsarbetaren som tillsammans med Anders Rubin sadlat om helt. De jobbar nu på Roslagstulls Sjukhus i Stockholm. Och de har inte haft några anpassningsproblem. Men så såg också deras kvinnliga kollegor till att de trivdes från allra första stund.
Det var annars ett stort steg för de båda Karlskronagrabbarna. Storstadsmiljön skrämde dem först. Men redan första kvällen bjöds de in av kvinnliga kollegor.
Nu är Roslagstull ett litet epidemisjukhus. Alla känner alla på de olika avdelningarna .
Anders och Jan hade tur. Även inom sjukvården är det svårt att få jobb. Anders och Jan hann inte mer än anställas förrän Stockholms landsting beslutade om anställningsstopp.
Anders och Jan jobbar som sjukvårdsbiträden. Än har de inte skaffat sig någon utbildning. Men de ska så fort de hinner. Det innebär att de får sin utbildning på betald arbetstid. Och sedan har de möjlighet att söka vart de vill.
Vårdyrket var kanske inte direkt det Jan Eklund tänkt sig från början. Men nu sedan han provat på vill han fortsätta.
Och det blir nog Roslagstull sjukhus för båda den närmaste framtiden också. Trivsammare arbetsplats kan de inte få. Någon löneförsämring har de heller inte fått känna på än. De får utfyllnadsbidrag den första tiden."
Slut på skämstexten.
