Vilken solskenshistoria
Jag är så tacksam över att va född på 60-talet och fått uppleva en enklare och mjukare tid.
Efter en praktikplats i skolan på Domus blev jag tillfrågad om jag ville stå ute vid entrén och sälja körsbär och jordgubbar. Jag blev kvar på Domus i 12 underbara år.
När sen Domus skulle stänga blev jag uppringd av en chef på IKEA som behövde personal. Med feber och förkylning åkte jag upp och träffade honom. Där stannade jag i 7 år lärorika år.
Idag söker jag med ljus o lyckta efter någon som behöver nån med lång erfarehet och driv. Min nuvarande tjänst är på alldeles för få timmar.
Vad jag möts av är en enormt rekryteringsapparat där inget ska va smidigt. Det ska spelas in videor, fyllas i långa ansökningsdokument där frågorna ofta ställs på engelska(!), registrera sig på hemsidor, bifoga foton skriva små uppdatser om varför just detta företag tilltalar mig..PUST!!
Allt detta till ingen nytta då de ser min ålder. Nä det är lika bra att dra nåt gammalt över sig. Behövs säkert en ansökningsblankett för det med
/ Kajja
