Den här tråden får mig att tänka på något jag läste av en resejournalist på Berlingske Tidende för ett par veckor sen. Han hade varit ute att resa, i Asien tror jag det var, och som så ofta förr hade han tilltalats på tyska. "Varför tror de att jag är tysk?" tänkte han. "Visserligen är jag en ganska stor man och väl rund om magen, men jag har ju ingen lust att bli tagen för att vara tysk i alla fall."
Men det fanns dock en sak som var värre för journalisten, "… och det är när jag blir tagen för att vara svensk", skrev han. Och så filosoferede han lite över det.
AVSLUTNINGSVIS konstaterade han dock, att det ALLRA VÄRSTA AV ALLT, det var när folk på LÅNGT HÅLL kunde se att han var…… dansk!!!
Är det inte just det, som det handlar om, för några av oss? "Dom" ska helst inte genomskåda mig så lätt, de får gärna tro att jag är en annan än jag är!
…… och detta får mig sen att tänka på hur "smickrad" man känner sig i Grekland om/när man blir tilltalad på GREKISKA, i en affär t.ex. Då LYSER det inte direkt, att man är TURIST, och visst är det väl trevligt.
Detta händer kanske inte så ofta på öarna om sommaren, när vi kommer i våra shorts och T-shirts (Kalimera eller ej!!!) – men det kan hända någon enstaka gång i Aten om vintern, när vi klär oss som grekerna gör. Ungefär.
Marianne – turist för evigt