[sjöborren]

Kan jag och min man inte komma till Grekland, vare sig i början av april eller slutet på maj (resa nummer två), får väl Grekland komma till oss. Det är när jag sitter i det inglasade uterummet, där termometern denna aprildag, visar 30 grader, tanken slår mig. Jag börjar svettas redan efter några minuter och tänker att bikini hade varit passande denna dag, men opassande med tanke på grannarna, så jag öppnar ut mot trädgården.
Runt bordet här i uterummet står ”grekstolarna” jag tiggde från en tandläkarmottagning (sa att de passade bättre hemma hos oss), och på golvet ligger mattan som inhandlades för ett antal år sen i byn Archangelos på Rhodos. För husfridens skull låter jag Leksands-flaggan som hänger i ett hörn vara kvar (är trots allt blå/vit).
Jag håller brickan som en grek, med ett finger, och låter den svänga i takt med musiken vilket får isbitarna i ouzo-glasen att dansa.
Jamas!
Den blir grekisk sallad med inlagda kaprisblad och oregano från Tilos. Bröd, tsatsiki, rödbetor med fetaost samt keftedes. Till detta en kanna retsina (förr hade vi mjölk i kylen, idag har vi retsina). Vi knuffar de små, knubbiga, glasen mot varandra, och mot ”paddan” som serverar ett bildspel med Tilos-vänner med höjda glas. Så låter jag fingret vandra över söldukens Tilos-karta: över rodnande berg och vägar kantade av getter och rödaste vallmoblom. Och längtar ...

Några dagar senare blir vi glatt överraskade då sex greker från Kos plötsligt dyker upp (via post nord). Det vill säga en kartong innehållande sex vinflaskor: två röda, tre vita, samt en rosé. En fantastisk gåva från våra Tilos-vänner.
Tack Inga och Tommy!