Lite morgontankar:
Jag funderar över hur coronaviruset har påverkat oss mentalt när krisen är över?
Kommer vi bli förändrade, försiktigare och pessimistiska? Kommer vi att gå omkring och oroa oss över nästa pandemi..så pass att vi blir deprimerade och får svårt att se ljust på framtiden? Och de som redan lider av depression och psykiska besvär..hur har dom fått styrka/hjälp att genomlida det här?
Ingenting kommer att bli sig likt...eller allt blir som vanligt men annorlunda?!
Jag önskar att vi i lyckan över det jag vill kalla "Den goda nyheten" får en riktig nytändning
Att man fylls av massa ny energi och ett jäklar anamma.
Att vi med olika insatser ska starta om Sverige. Att gynna de restauranger och butiker som har lyckats klamra sig kvar. När vi kan mötas igen, festa tillsammans, planera resor, gå på konserter och idrottsevenemang. Ja allt det där som var självklart att göra..innan h-vetet bröt loss!
Personligen tycker jag som är en "kontrollmänniskotyp"
att det jobbiga är att inte kunna planera så mycket framåt. Saknar längtan och nedräkningen till resan och att boka annat som gör "livet glatt". Men man lär sig säkert nåt av detta med.
Igår kom beskedet har jag drabbats av ofrivillig ledighet från jobbet, vilket jag befarade
Diskmaskinen har pajat...så även ett muskelfäste i armen..ajajaj!!
Men annars är allt rätt okej
/ Kajja
