[emma]

Jag brukar inte oroa mig, men i dessa tider med allt som händer och som ni skriver att det är som en dålig dröm...ja nu känner jag mer och mer en slags uppgivenhet och en stor oro för hur det är och ska bli fortsättningsvis! I vanliga tider hade jag sett fram emot vår, sommar och en greklandsresa...nu känner jag mest en stor tomhet och vanmakt....
med stor oro kommer jag i morgon gå till mitt arbete på förskolan där jag som 60 åring, och tydligen i riskgruppen, möta x antal snuviga, hostiga barn. Inga ytterligare restriktioner har gått ut till föräldrar än de vanliga.... men föräldrarna har väl viktigare jobb än jag för de måste kunna lämna sina barn.. även de som är hemma med syskon eller är rbetslösa är välkomna att lämna sina barn till mig ch mina kollegor. Förstår i inte hur detta ska kunna stävja smittan...

/emma ...som känner sig ledsen på alltihopa...😢