[Kalimera]

När vi gifte oss i Grekland knackade en dag en av våra gäster på dörren. Han hade några år tidigare bytt lever och han var tvungen att äta massor med mediciner livet ut. Den viktigaste av dessa mediciner hade han räknat fel på och han hade tagit med sig för få. Därför knackade han förtvivlat på vår dörr och undra om jag kunde hjälpa honom.

Vi frågade Paris på Honeymoon Hotel och han kunde hjälpa oss. Kom med så kör vi till apoteket sa han. Jag hängde med och han körde fort som tusan till apoteket i Emborio. Jag gick fram till en apotekare och frågade om de hade den medicin som min kompis måste ha. Jag hade förstås inget om hopp om att de skulle ha denna ovanliga medicin på ett apotek på Santorini.

Visst har vi, sa apotekaren, och tog lugnt fram ett paket från disken under honom. Han liksom bara böjde sig ner som om det vore den vanligaste medicinen de hade. Vi hade inga pengar och vi hade inget recept, men vi hade en fråga:

Varför har ni denna ovanliga medicin på ett litet apotek på Santorini?

Hans svarade: många med psoriasis åker till Santorini, och de tycker att denna medicin hjälper dem.

Så samma medicin hjälpte mot psoriasis och mot bortstötning av lever. Märkligt inte sant.

Tyvärr vet jag inte vad medicinen heter. Men du kan säkert fråga dig fram.

En annan sak. Min mamma hade psoriasis i säkert 40 år. Hon fick för cirka 15-20 år sedan en remiss till ljusterapi på sjukhuset i Karlskrona. Det hjälpte henne. Efter 40 år med psoriasis blev hon frisk. Det har fortfarande inte kommit tillbaka.