Hamnar
Vi har en bra hamn här på Kalymnos. Folk som förr i världen tog sig över haven med segel och åror uppskattade säkert den djupa viken och någorlunda platta stranden, där båtar kunde dras långt upp på land. Det finns flera såna djupa vikar. Leros har sin djupa vik vid Lakki, kanske den mest skyddade i Medelhavet.
Om man tänker på saken fattar man vilken enorm risk folk utsatte sig för på den gamla tiden. Ingen motor, bristfällig kunskap om grund ch andra farligheter, ingen meterolog, ingen radar, ingen GPS...
Kalymnos och alla öarna utanför Turkiet utgjorde omlastningshamn för produkter från och till Svarta Havet, Mindre Asien och östra, även sydöstra Medelhavet. De fynd man gör vid bärgningen av vrak berättar om långväga transporter och nya fynd görs ideligen, senast vid Fourni.
När vår gammeljaja var barn kunde hon se massor av spännande saker nere i hamnen här. Berg av "koukounares", pinjekottar, alla möjliga andra produkter också, men det var pinjekottarna hon gärna berättade om.
Inte bara fredliga båtar! Pirater och andra som for till olika krig tog mellanhamn här. Folk byggde sina hus långt från hamnen, högt upp så att man hade god sikt bortåt. Kan föreställa mig tvångsrekrytering av roddare, plundring av förråd...göm får och kvinnor, venetianarna kommer...
Idag är hamnen hjärtat på vår ö. Alla reser vi någon stans ibland. Alla behöver vi förnödenheter, den egna produktionen är ytterligt begränsad. Det händer något i hamnen hela tiden. När linjebåtarna kommer är det full fart på hamntruckar och andra lastbilar. Man vinkar av vänner,tar emot vänner. Småbåtarna till Kos pilar av och till, katamaranerna ilar in och iväg igen.
Någon gång ska jag gå runt och räkna fiskebåter. Segelbåtarna tar jag en annan dag...Hamnpolisens grå och snabba båtar , små gummijollar, Nisse...
Inte att undra på att kaféerna är vända mot havsutsikten. Husen på sluttningen är alla orienterade mot hamnen.
|