[Brige]

I sept-2003 hade vi en fyraveckors ö-luff. Vi åkte till Naxos, som 3:e ö, där dottern då jobbade över säsongen. Vi bodde i Prokopius och hyrde av ägarna till Café Golden Beach. Vi känner familjen, speciellt döttrarna, sedan flera år tillbaka.
Nåväl; vi skulle fira 5-årsjubileum av vårt giftermål. Maken hade, med "systrarna Lindbergs" hjälp, ordnat en tjusig frukost som han bar upp på bricka. (Finns förevigad på foto).Vi intog denna eminenta frukost på vår balkong och gick sedan ner till stranden. Härligt väder, många dopp och glassade i solen. Då det var dags för någon form av lunch reste jag mej upp från solsängen, gick runt den för att kliva i mina sandaler. Min balans är inte så bra p.g.a. min knäskada. Möjligen klev jag snett eller "vinglade" till för jag kände att jag hade stött emot något. Jag tittade ner på högra vristen/underbenet och upptäckte ett stort sår som, minst sagt, blödde ymnigt. Maken var grönvit i ansiktet och blodet fullkomligt forsade fram Men det gjorde inte så ont direkt men jag insåg snabbt att jag inte kunde fixa det hela själv. Jag konfiskerade snabbt makens badlakan, lindade det runt benet, haltade upp till "vårt" café och bad mor i huset att ringa taxi. Taxin fanns nära, men chauffören ville alls inte ha mej, med detta blodflöde, i sin tjusiga bil Men då blev mamman väldigt arg Det jag kallar "grekiskt kakalorum" utbröt. Mamman hämtade rena linnetrasor och lindade runt, skällde på taxikillen och, iväg kom vi. Hälsocentralen på Naxos kan varmt rekomenderas. Jag hade bara att kliva rakt in på akutrummet där jag blev visad en brits, nedlagd på densamma fast jag VILLE TITTA vad dom gjorde med såret
Först tog kvinnan (säkert sjuksköterska e.dy.) EN flaska, vars unnehåll hon formligen HÄLLDE ut över skadan, sedan greppade hon en ANNAN sort och upprepade samma procedur. Slutligen nyttjade hon en TREDJE sort och försökte då "mjukslabba" på skadan.
Så kom läkarna, just det, dom var TRE till antalet, en ung kvinna, en likaså ung man samt en "äldre" man. Alla tre tittade noga unde den skarpa lampans sken, diskuterade samt bestämde vad som skulle göras. INGEN av dom pratade med mej då. Sedan den äldre hade gått iväg så pratade kvinnan med mej, hon heter Elisabeth och är en pärla. Sprutor togs fram och laddades. Jag frågade om det var bedövning och fick ett jakande svar. Även på min fråga om det skulle behövas sys, fick jag jakande svar.

Sprutorna kände jag inte mycket av, effekten av dom egna endorfinerna satt kanske i Elisabeth och den andre läkaren hade latexhandskar på sej. Dom petade försiktigt runt den öppna skadan och frågade om det kändes. DÅ kom maken in, just som E frågade om det gjorde ont, dessutom hade hon sitt pekfinger mitt inne i det gapande såret. Stackars maken blev åter grönvit i ansiktet. Jag såg den sviktande färgen i hans "nylle" och sade åt honom att läget var under kontroll, att jag blev väl omhändertagen och att det inte var någon fara. Han ombads vänligen att lämna akutrummet.

Skadan blev sydd. Då allt var klart, (det tog låång tid), såg jag att det var ett djupt, V-format sår. Spetsen på detta V var nedre delen av såret. Elisabeth hade sytt 8-10 inre stygn samt 10-12 yttre, så nog var det ett rejält sår alltid. Jag fick även recept på antibiotika för att motverka infektion. Dessutom skulle jag på återbesök två dagar senare och, att BADA var det inte tal om Jaha, efter två da´r var jag där igen. Allt såg bra ut, sårtvättningen kändes rätt rejält, jod svider duktigt ska ni veta. Så sprayade Elisabeth på något som blev som ett vitt pulverskal över det hela. Nytt omslag och order att infinna igen om två dagar.
Jag var där på besök VARANNAN dag de två återstående av veckorna av ö-luffen. Bandaget bort efter fyra dagar, började ta bort vartannat stygn efter tio dagar, resterande utom ett, EN dag före hemfärd och den dagen fick jag börja bada igen. Då var det blåsigt och lite mulet, men gissa om jag badade
Vi blev vänner för livet, Elisabeth och jag. Hon påstod att jag var hennes allra bästa patient någonsin. Jag ställde frågor, fick svar och följde hennes ordinationer noggrant. Hon påstod att greker själva ofta har egna idéer och gör som dom själva tycker i stället för så som läkaren säjer.
Hon gav mej sitt tele nr och ville att jag skulle höra av mej om jag kom till Aten, för då ville hon guida mej.
All behandling var kostnadsfri, då jag var på återbesök var det bara kliva på, om Elisabeth var upptagen på annat håll så ringde dom efter henne. Jag hade alltså en alldeles EGEN läkare. Hon berättade senare att dom hade varit bekymrade för benpipan lyste fram i djupet av skadan och det var därför som hon tvingades sy först på djupet, sedan för att få ihop sårkanterna.
Nu har jag ett präktigt märke nere på benet. Det blev nekros av en del så min känsel är nedsatt på just det området. Men, läkte gjorde det och jag slapp infektion.

Vänd er alltså med förtroende till dessa läkare och låt er inte skrämmas av en "gammaldags" inredning i lokalen.

Och, se upp för utstickande rördelar på solsängar, rör som en gång hade en plast-kopp i änden men där plasten spruckit och fallit bort.

Brige