[Ingela A]

En liten Greklandshistoria och en eloge till mitt älskade Grekland!


När jag var i 7-års åldern började min mamma resa till Grekland varje sommar. Hon kom alltid hem så sprudlande glad och luktade på ett speciellt sätt, kanske hade Grekland satt sig i huden på henne...Redan då visste jag att det där Grekland var något alldeles speciellt och längtade efter att få följa med. När jag var 9 kunde jag följa med till Rhodos och det var precis lika speciellt som jag föreställt mig: lukterna, maten, de underbara människorna, ja hela atmosfären. Jag kände precis som du, jag hade kommit hem.


Min mamma fortsatte att åka till Grekland varje år och när jag var 13 följde jag med till Agios Nikololas på Kreta. Återigen fick jag samma känsla, hjärtat svällde av glädje och jag hade kommit hem. När jag kom hem till Sverige kände jag som du, längtan till Grekland kom över mig titt som tätt men av olika anledningar fick jag vänta några år innan jag kunde åka igen. Eftersom Greklandslängtan aldrig svalnade, sparade och sparade jag och lyckades skrapa ihop en resa varje år.


När jag var 23 hade jag fast arbete men lyckades övertala min arbetsgivare att få 5 månaders tjänstledigt och åkte till Korfu för att jobba. Meningen var att min väninna skulle följa med, men när hon hoppade av sista minuten betämde jag mig för att åka själv. Jag hade varken jobb eller bostad men allt ordnade sig och jag hittade jobb med rum på ett familjehotell. VAD jag lärde mig den sommaren! Speciellt att allt ordnar sig...alltid..


Så kom då slutligen den dagen då jag landade på Santorini, Augusti 1989. Jag kommer aldrig att glömma insikten jag fick när jag stod där och blickade ut över calderan och vulkanen. Jag visste att här vill och måste jag bo, alltid.


Nu bor jag här på Santorini sedan 1992. Jag lämnade tryggheten hemma och valde Grekland. Trots ekonomisk kris, dåliga arbetsförhållanden och hela den urholkade Grekiska offentliga sektorn har jag inte ångrat en minut valet jag gjorde. Varje dag jag vaknar jag med ett leende och är tacksam att jag lyckas leva och bo här. Jag är inte rik, nej snarare ganska fattig men när jag blir gammal kan jag säga till alla och till mig själv att jag levt ett rikt och lyckligt liv med det lilla jag hade och behövde...


Och som ett litet plus har jag även lyckats göra min mamma lycklig. Hon som nu blivit över 80, har haft möjlighet att även hon att kunna komma till sitt älskade Grekland flera gånger varje sommar och fått stanna så länge hon vill!


Ingela