Verkligen "my cup pf tea" att ni skriver lite om en av de allra bästa gitarristerna av vår tid, David Gilmour.
Jag har spelat igenom On An Island bara en gång men det var verkligen en positiv stund. Man känner verkligen igen hans gnistrande spel och många många små riff kommer tillbaka från gamla låtar med Pink Floyd och lite av soloalstren genom åren.
Innan detta blir alltför mycket off-topic så kan jag rekommendera att ni lyssnar på en i mitt tycke, Gilmour-höjdare då han medverkar på Supertramp´s utsökta platta "Brother Where You Bound". Titelspåret på den bjuder på en kaskad av riff och solon från David som snudd på saknar motstycke.
"Got a little carried away here......."
Hasse
