Sv: Lyfter blicken
Önskar jag kunde skriva lika vackert och poetiskt här så som många av er andra gjort.
Men jag ser...en vägg.
Brun dessutom, eller snarare kaffe lattefärgad, så som jag en gång valde att tapetsera den. Till höger ser jag ena tonåringens rum som desperat inväntar samme unge mans hemkomst från sin far för att emotta en himmelsk städning. Till vänster ser jag vinterskor då jag tittar nedåt på hallgolvet.Tittar jag uppåt ser jag det lilla hallfönstret med de, för bostadsområdet, så tidstypiskt bordeauxmålade fönsterkarmarna. Där utanför ser jag resterna av taksnön i form av stora tunga droppar som faller och faller. Till slut landar de på fönsterbrädan utanför och avger ett metalliskt repetativt ljud.
Nåväl, det finns en skönhet i diskbänksrealismen också för all del. Inte att förneka.
|