Citat:
Ursprungligen postat av Thira
Meningsskiljaktigheterna i denna tråd består väl främst i hur man ska spara in, på vad, vilka som får ta konsekvenserna av besparingarna osv. osv. Och utan att ge mig in i någon diskussion på nytt så har vi skribenter i denna tråd helt enkelt väldigt olika åsikter om hur besparingarna slår och på vilka de ska läggas.
|
Vill först tacka för din ursäkt i tidigare inlägg och kan kontra med att jag borde använt annan formulering än "korkad".
När det gäller ovanstående citat så tycker jag att du gör en förenkling som går ut på att jag mfl skulle förespråka hårda besparingar och att dessa med fördel ska drabba svaga grupper. Så är det inte och det har jag aldrig framfört.
Min infallsvinkel angående Greklands ekonomi är att om de långsiktigt ska vara ett välfärdssamhälle, där man tar hand om utsatta grupper, så kräver det att man uppnår hyfsat välskötta statsfinanser. Översatt till svenska förhållanden egentligen klassisk socialdemokratisk politik. Om man kan uppnå det utan åtstramning, alltså genom bättre skatteindrivning, ökad tillväxt, korruptionsbekämpning, mindre byråkrati, privatiseringar, ...ja då är det jättebra även ur min synvinkel.
Problemet är bara det att Greklands BNP är knappt hälften av Sveriges räknat per capita och därmed finns det inte möjlighet till samma välfärd.
Det ni, som ihärdigt är emot besparingar, inte lyckas förklara trots hundratals inlägg är varifrån pengar och resurser ska komma. Jag har tidigare frågat om man tror att det går att trolla fram pengar iom att ni också är emot lån från Trojkan och från Tyska banker etc.
När jag startade tråden om att Syriza gräver grop handlade det om min farhåga kring hur det skulle gå för landet och folket efter nyvalet.
I det kan jag tyvärr konstatera att jag fått rätt, Syrizas krumbukter har fått allt att gå åt fel håll. En svag tillväxt har vänts till nedgång, skuldkvoten som började balanseras tror man nu är på väg upp mot 200%, banksystemet har i princip kollapsat med kapitalkontroller som ingen vet när de kan avskaffas, en primär budget som var i balans är åter underbalanserad osv. Sådant drabbar i Grekland, liksom i andra misskötta länder, alltid i förlängningen utsatta grupper hårdast.