Citat:
Ursprungligen postat av RobEri
Jodå!
Carl B Hamilton (ekonomiskpolitisk talesperson för Folkpartiet). Hörde honom igår i ett TV-inslag, kommer inte ihåg i vilken kanal. Han försvarar euro, och han gör det i döden, trots facit. Otroligt. Och Jan Björklund tycker fortfarande att euro är det bästa som hände Europa...
Tack och lov röstade jag nej.
|
Häromdagen framträdde Magdalena Andersson, Sveriges finansminister, i ett nyhetsinslag i radion. Hon bekräftade dels att hon tillhörde Ja-sidan vid Sveriges omröstning om medlemskap i euron, och dels att de hade underskattat kraften i de nackdelar som Nej-sidan pekat på. Dvs "Vi hade fel".
Men det finns alltid en liten minoritet inom alla områden som totalt vägrar att ta in fakta. Att få Carl B Hamilton och Jan Björklund att ändra uppfattning om euron är ett hopplöst projekt. Om de inte ändrat sig nu, vad ska då krävas.
Jag har i andra trådar i forumet hävdat att valuta och politisk makt måste följas åt och med en flytande växelkurs. Man har då en frisk och sund ekonomisk mekanism som hela tiden signalerar nationens skötsel av sitt fögderi. Och konsekvenserna av såväl god skötsel som misskötsel hamnar där de hör hemma, d v s i knät på respektive nation. Det är för mig en glasklar självklarhet, och därmed är också en valutaunion som inte sammanfaller med en politisk union för mig vansinne. Märk väl, det behöver inte vara något fel på EU. Det är valutaunionen som är ett stolleprov.
På lång sikt kommer medlemsländerna i valutaunionen att förr eller senare ställas inför valet att endera upplösa valutaunionen, eller att låta det gå vidare i en total politisk union. Hade man presenterat den konsekvensen vid införandet av euron så hade nog inte många länder hängt på.
Men, för eller emot valutaunionen, det är ju egentligen en ovidkommande fråga i nuläget. Grekland är tyvärr en av nationerna som sitter i eländet. Och det visar ju sig att vägen ut är betydligt tråkigare än vägen in.
Masse