Sv: Det där grekiska
En rätt rolig men samtidigt omtänksam gest av grekisk vänlighet var när jag var i Aten (Pireus egentligen) förra året. Skulle ta bussen till flygplatsen och stod under en lyktstolpe och väntade. Plötsligt kände jag något blött falla på mitt huvud. Av ren impuls förde jag handen dit för att ta bort det. Till min förfäran insåg jag vad det var. En stoooor fågelbajs hade landat mitt på min oskyldiga hjässa. Och sakta rann den bland mina icke så få och korta hårstrån. Handen hade dessutom rört ut den i en härlig liten geggamoja.
Då jag tittade uppåt så såg jag en stor, till synes, oskyldig men väldigt förnöjd Pippi sitta i toppen av lyktstolpen och förstrött blicka ut över gatan. Några meter från mig stod två grekiska tanter i sin blomstrande pensionsålder. Jag tittade på dem, skrattade och pekade upp mot den nöjda, och nu betydligt lättad från allt eventuellt tarmtryck, Pippin.
Och som de skrattade.
Jag letade desperat i min handväska efter serviett eller vatten (trots att jag visste att ingen vattenflaska ännu hunnit inköpas) för att torka bort fågelfisen från mina väna hårstrån. Icke en tillstymmelse till serviett eller ens ett gammalt uselt kvitto, naturligtvis.
De gamla grekiska damerna var inte de som var de. Inget tramsande. De vinkade dit mig till orden Ελα κοριτσι. Jag gick dit och den ena tog resolut fram sin vattenflaska ur handväskan och hällde lite i huvudet på mig innan jag så mycket som hann blinka. Den andra damen tog ett stadigt tag i min arm och sen började hon gnugga i hårbotten med en parfymdoftande våtserviett. Som de gnuggade. Och där stod jag, mitt på trottoaren i Aten med två frenetiskt tvättande damer och blev rengjord. När de släppte mig kunde jag riktigt känna håret stå i en vild och vacker kvast runt huvvut. Gnuggandet gav riklig volym kan jag säga. Jag tackade och de små rara tanterna log varmt .Sen klev jag på bussen mot flygplatsen.
|