[våga]

Många gånger under mina vistelser i Grekland har jag fått ta del av den grekiska gästfriheten men en sommar satte större spår än annan gästfrihet. Jag hade återkommit till samma lilla ö i Småkykladerna några veckor i juni under 3-4 år och förutom den första gången hade jag tältat på öns från början inofficiella campingplats. Jag var inte helt förtjust i familjen som ägde campingen, då de var väldigt överseende med att gästerna använde droger öppet och jag hade börjat fundera på om jag skulle vildcampa i stället kommande sommar.

Vid påsk åkte jag till ön och tältade helt solo på den stängda campingen, jag var nog den enda turisten på ön just då. För att proviantera och se lite folk gick jag de flesta dagar in till byn längs den vackra vägen, och då passerade jag ett hus som låg halvvägs, lite för sig själv. En av de första dagarna kom G utspringande genom dörren och ropade på mig, hennes familj driver den taverna där jag ofta brukade hänga på somrarna. Hon bjöd genast in mig och erbjöd frukost, lunch - ja, vad jag än kunde vara sugen på. Så fortsatte det i stort sett varje gång jag passerade hela veckan jag var där. Jag fick chansen att lära känna familjen närmare och är sen dess en extra "tant" till barnen. När jag reste lämnade jag kvar min campingutrustning i deras källare.

Så kom sommaren och jag reste iväg så tidigt som möjligt i juni för att ha en chans att få en bra vildcampingplats. Lycklig kom jag fram till ön och den då öppna tavernan och hälsade på familjen, bytte nyheter om ditt och datt. Jag undersökte vilka lediga tältplatser som fanns - allt var ledigt! Wow, vilken tur jag har, tänkte jag, nu ska jag hämta mina saker och slå upp tältet! Ska du bo på campingen som vanligt, undrade G? Jag berättade att jag inte ville det pga droganvändarna och att jag tänkte tälta under ett träd. Oj, det går inte, sa G, byn har bestämt att vildcamping nu är förbjudet.

Men jag vill verkligen inte bo på campingen, sa jag upprört, och kände mig minst sagt desperat! Det här var på den tiden jag hade väldigt liten reskassa och en hemresebiljett först sju veckor senare. Du får hyra ett rum i stället, sa G. Det har jag inte pengar till, svarade jag. Vänta, sa G, jag ska prata lite med min man.

När de hade konfererat med varandra säger G att jag kan bo gratis hos dem, på deras hotell! Men jag ska ju stanna jättelänge, sa jag! Inga problem, svarade G:s man med ett brett leende, inget att diskutera, du bor på hotellet! Så i sju veckor bodde jag gratis på hotellet, flyttade runt lite mellan olika rum och hade ett rum utan toa och dusch större delen av tiden men kunde använda detta på tavernan. En gästfrihet av den här omfattningen är närmast otrolig, alla som får höra historien tvivlar på att det är möjligt, men det är det - i Grekland!

Åren har gått, och jag har återvänt många somrar som betalande gäst, och tagit med mig släkt och vänner. De gånger jag har besökt ön utanför turistsäsongen har jag aldrig fått betala något för rummet (hur mycket jag än har försökt) och fortfarande blir jag bjuden hem till familjen för att äta i stort sett varje dag. Utan att lyckas hittills har jag försökt locka barnen till besök i Sverige för att få en chans att "bjuda igen" - men den möjligheten kanske kommer längre fram!
Våga