Ja....längtan för Grekland, finns alltid !
Längtan för mig kan vara underbar, men även också något smärtsamt , ljuvligt, långsamt och ibland ouppnåeligt.
Längtan till Grekland har funnits hos mig sedan tidigt 80 tal !
Efter att som då rest och upplevt dom vanligaste chatermålen, Rhodos, Creta så har det bara fortsatt.
Har besökt många av Greklands underbara öar, minns föesta besök på Mykonos, båtresan från Pireus tog en evighet om man jämför med idag, skeppet fick ankra ute på redden och småbåtar kom och lade sig brevid, klättring nerför landgång med resväska , i sjögång för vbf till chora, underbart fint redan då.
Nästa stora minne är när min dotter var 6-7 år när vi luffade från Pireus till Anafi....tog 12-13 tim...detta är snart 30 år sedan, bara en väg upp till chora, magisk utsikt från boenet, men fruktansvärt jobbigt att klättra upp och ner till stranden, då det tog minst 1 tim i em.värmen, på den tiden fanns det, tror jag 3 bilar på ön.
Numera sedan ca 15 år , så är det Naxos som gäller för min del, slutat leta andra öar.
Naxos, ger mig allt jag längtar till numera , det är kanske inte längtan som är det bästa, som jag skrev i början , kan ju längtan i mitt fall vara smärtsam.
Pirret och bubblet i kroppen när jag närmar mig avresa till mitt kära Naxos, tillsammans med dotter och barnbarn, eller ensam är helt underbar.
Om ett år är jag där, som Kize, skrev om.....kan bestämma mer över min egen tid !
Skall bli härligt, i år får jag nöja mig med 8 veckor på Naxos ! :-) Lyckliga jag !
