Det är den där Gudinnan jag brukar prata om...
Hon som bor uppe bland bergen och andas ut snällhet över ön, i varje andetag hon tar...
Det var det första jag tänkte på när jag kom till Amorgos. Snällheten finns i vindarna som blåser över ön.
På sanning den vackraste ö jag besökt men också den mest märkliga ö jag besökt. Det är något så enormt speciellt över Amorgos.
Fast varje ö har något säreget. Något som är utpräglat för just den ön. På just Amorgos är det där väldigt starkt. Kanske för att man lever så nära naturen, bergen och havet där och kanske för att jag bara varit där i lågsäsong. Man blir inte störd av hög musik, teknikens under eller hålligång. Utan livet går sin lilla gång. Med Gudinna, berg och hav och alldeles bara precis som vanligt
Fast när jag tänker efter så hade även Sifnos och Santorini (vulkanen) en väldigt utpräglad känsla. Tror det faktum att man besöker öarna i lågsäsong har stor betydelse för att lära känna (i bokstavlig bemärkelse - känna) ön...